De långa kaptitlens förbannelse

Jag är en stor förespråkare av korta kapitel för då känns det som att intrigen får en extra dimension då det hela tiden händer saker. Dessutom får min ”bara ett kapitel till mani” sitt lystmäte tillgodosett och innan jag vet ordet av har jag läst ut boken. Det är läsglädje på högsta nivå det!

En som är mästare på det här är . Hans kapitel är alltid korta, oftast inte mer än tio sidor, och mot slutet kortar han ner dem ännu mer vilket gör att det redan höga tempot höjs ytterligare ett snäpp för att sedan kulminera på de allra sista sidorna. Behöver jag säga att hans böcker är unputdownable och att klockan kan bli både tre och fyra på natten innan jag äntligen förmår mig att lägga ner boken för att sluta ögonen en liten stund innan det är dags att börja den ”nya” dagen?

Nu håller jag på att läsa dinasauriens [fjädrar] av och den är bra på många sätt MEN kapitlen är på tok för långa. De snittar ungefär 30 sidor vilket innebär att jag i stället får rikta in mig på ”bara en sida till” modet tills jag kommer till kapitlets slut och det är inte lika njutningsfullt.

Det här kan låta något motsägelsefullt då jag i slutändan har läst ungefär lika många sidor men det är vägen fram dit som är skillnaden.

Slutsats: om kapitlen är korta kan jag välja att sluta läsa när jag vill, men om kapitlet är långt känner jag mig mer eller mindre tvingad att läsa det färdigt.

Vad föredrar ni: korta eller långa kapitel och vad är det som gör att ni är för det ena eller det andra?

 

Comments

  1. Jeg foretrekker egentlig lange kapittel, jeg merker som regel ikke at jeg kommer til et nytt kapittel engang når jeg er nok ”inne” i boka. Har mange ganger tenkt ”Jeg skal bare lese ferdig kapittelet” for så å oppdage litt senere at jeg har begynt på et nytt uten å merke det. Da er det greiere med lange kapittel, for da _kan_ jeg ikke lese ferdig kapittelet og slutter i stedet der det passer.
    Lattermild recently posted..Tjugo snabba

    • Det är just att sluta mitt i ett kapitel som jag har så svårt för. Det kan gå om det finns styckeindelningar eller om jag läser en bok som jag inte riktigt behöver koncentrera mig på. Men om dessa kriterier inte är uppfyllda så känner jag ett inre tvång att läsa tills kapitlet är slut.

  2. Jag tycker precis som du. Korta kapitel gör att jag läser snabbare på något sätt, för det blir ”bara ett kapitel till”. Långa kapitel brukar också innebära att det inte finns något naturligt ställe att avsluta läsningen och hur kul är det att sluta läsa mitt i ett stycke?

    Funderade på Peter James också, jag har bara läst en bok av honom, Ett snyggt lik, och jag blev inte speciellt förtjust. Var det bara ett tillfälligt bottennapp månne? Det kan också ha berott på översättningen i och för sig, den var riktigt usel. Förtjänar han kanske en andra chans?
    Monika recently posted.."Dyrbar kärlek" av Ramona Fransson

    • Jag är fel person att svara på Peter James eventuella bottennapp för jag tycker inte att någon av hans böcker har varit dålig. Tvärtom!
      Böckerna bör dock läsas i ordning och först ut är Levande begravd och den är rysligt bra. Själv har jag hans sjunde bok som står och frestar mig varje dag och snart kan jag inte hålla mig längre 🙂

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge