För några veckor sedan delade jag med mig av ett litet smakprov ur Lewis Winter måste dö av Malcolm MacKay i samband med Maris méme En smakebit på Søndag. Där gav jag en hint om att språket inte var någonting att skryta med och att det fanns risk för att boken aldrig skulle bli läst.
Det blev den inte heller och för mig är det fullständigt obegripligt hur MacKays manus kunde ta sig hela vägen fram till utgivning.
Det är ett evigt ”internt” babbel och ofta har jag stora svårigheter att förstå ur vems perspektiv händelserna, tankarna och känslorna återges. MacKay växlar mellan för- och efternamn, efternamn, han, hon, man i ett och samma stycke, och som om inte det vore nog dyker den allvetande allvetaren upp (om det nu finns någon sådan) och fyller i de luckor som karaktärerna inte själva kan fylla.
Resultatet?
Bla, bla, bla, action, bla, bla, bla, action, bla, bla, bla, action, bla, bla, bla och så vidare.
Photo Credit: Tambako the Jaguar via Compfight cc
Gäsp!
Med tanke på allt babbel är det inte konstigt att dialoger inte får någon större uppmärksamhet i den här boken, men när de mot all förmodan dyker upp ser de ut ungefär så här:
”Hört något av intresse?” frågar Young. Det gör han varje gång. Det betyder har du hört något som Peter Jamieson och jag behöver oroa oss för. Svaret har alltid varit nej, och Young utgår ifrån att higgins är intelligent nog att genast varsko honom ifall han skulle göra något viktigt.
”Nej, det har inte hänt så mycket intressant. Mest fokus ligger på utbölingarna.”
Alltid skönt att höra. Utbölingarna var fienden, lika mycket för polisen som för de etablerade förbrytarorganisationerna […].” (s.69)
Kommentar knappast nödvändig, eller?
Lewis Winter måste dö är den första delen i en trilogi om yrkesmördaren Calum MacLean men jag tänker inte slösa bort en enda minut till på Malcolm MacKays böcker.
Lova mig att du också tänker ägna dig åt bättre saker. Snälla!
Ugh. Låter som en författare jag ska undvika. Jag tycker väldigt illa om när det inte framgår tydligt vem som tänker-känner-gör vad. Just läst ut 1974 av David Peace och den var bitvis obegriplig.
Maria recently posted..Martin Luther King: I have a dream 50 år – TÄVLING
Ja, det håller jag verkligen med om. Jag har påbörjat 1977 och den är inte ett dugg bättre när det gäller just den biten.
Jag har läst den, recenserat den och gillade den. Fast den tog ett tag att ta till sig för mig…
Freja recently posted..En upp och ner måndag!
Tack för varningen. Jag ska hålla mig undan.