Recension: Den som törstar av Kristina Appelqvist

I min recension av Den svarta löparen av Kristina Appelqvist listade jag en del saker som jag hoppades att hon skulle ha anammat i Den som törstar. 

Tyvärr blev jag inte bönhörd.

Karaktärerna här är precis lika uddlösa som i debuten. Som om inte det vore nog bjuder inte Lundgrens & Alexanderssons relation på några som helst överraskningar. När sista sidan är läst känns det lägligt att utbrista i ett ” I told you so”, vilket i sådana här sammanhang inte är till författarens fördel. Snarare tvärtom!

Baksidestexten utlovar ”en spännande pusseldeckare med trådar som sträcker sig långt tillbaka i tiden.” Att intrigen har förgreningar i det förflutna står utom alla rimliga tvivel, men att gå så långt som att säga att boken är spännande OCH inte minst en pusseldeckare är att gå ett par steg för långt.

En pusseldeckare, är som ni säkert redan vet, en subgenre till deckaren där mordgåtan står i fokus och där karaktärerna får stryka på foten en aning. I Den som törstar står varken mordgåtan eller karaktärerna i fokus, vilket i mitt tycke gör den till en traditionell deckare à la Läckberg.

Ni som har läst båda författarna förstår nog precis vad jag menar. Om ni inte har läst någon av dem råder jag er att satsa på Läckberg. Det finns en del saker jag inte gillar med henne heller, men hennes deckare är i alla fall spännande. Det är inte Appelqvists.

Trots det har jag även läst Liv i överflöd, men jag tror inte att jag orkar blogga om den då den följer i exakt samma fotspår som Den svarta löparen och Den som törstar. 

Bokfakta:

Författare: Kristina Appelqvist
Titel: Den som törstar
Utgivningsår: 2010
Förlag: Alfabeta
Format: Inbunden
Antal sidor: 361
Källa: Biblioteket
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Lundgren & Alexandersson (del 2)
Betyg [Rating:2/5]