Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk är såld till 29 länder (!) och är något av det sjukaste jag läst. Jag är stum av beundran, avsky och fascination. Var sjutton får Samuel allt ifrån?
Jag kan dock inte undgå att tänka på vilken underbar läsupplevelse detta skulle ha blivit utan alla upprepningar som Samuel tyvärr inte har filat bort sedan sist. Ex. så räcker det väl med att skriva ”den rundlagde kommissarien” en gång för att sedan nämnda honom vid sitt rätta namn, det vill säga Holger Munch. Vidare är det inte särskilt intressant att läsa om hur många cigaretter han röker per dag eller hur ofta han tänker på att han borde träna mer, röka mindre etc. Ej heller hur många tabletter Mia knaprar på per dag eller hur många Jäger + Guinnes hon får i sig vid varje givet tillfälle.
Jag tycker dock inte mindre om dessa karaktärer för det. Snarare tvärtom, de är en duo som jag gärna vill träffa fler gånger tillsammans med hackern Gabriel Mørk. Det är något speciellt med hackers, tycker inte du det? Lisbeth Salander kommer förmodligen alltid att vara min nummer ett inom detta ”yrke”, men Mørk är god tvåa. Salander har av förklarliga skäl en hård men ändå rätt så spröd yta, Mørk är hennes raka motsats ty han är en blyg och reserverad kille som fortfarande inte riktigt kan smälta att han är en betrodd och uppskattad medarbetare hos polisen.
”Störda” karaktärer har alltid fascinerat mig och i den här boken går första priset till en person som utan tvekan kan smälta in i vilken miljö som helst, lura i sin omgivning – även nära vänner – att denne är en i gänget och fullständigt frisk men som tjänar många härliga miljoner på likasinnade psykopater som njuter av andras förnedring. Det är verkligen en skrämmande tanke att det kan finnas en sådan person mitt ibland oss utan att vi är medvetna om det. Jag vet att detta är fiktion men jag har en smärtsam erfarenhet av sociopati och jag tänker att steget mellan sociopater och psykopater inte är särskilt långt.
I förra boken (Det hänger en ängel ensam i skogen) hade en karaktär olika färg på ögonen, och här kallas en karaktär för Ziggy. Jag har inget som helst belägg för att Samuel är ett fan av David Bowie, men jag tror inte att jag är så fel ute i mina antaganden, eller vad tror du?
Mina tankar har en tendens att fladdra iväg och göra kopplingar som kanske inte finns, eller koppla ihop karaktärer och handlingar med något från mitt eget liv, eller dra paralleller mellan en karaktär i en bok med en i en tv-serie. Här handlar det om Jim som ständigt hade en cykelhjälm på sig och som tog sig fram på cykel. Han fick mig osökt att tänka på Haywire i Prison Break.
Jag förmodar att jag har min ADHD-diagnos att tacka för associationer av detta slag, och även om det kan verka vara lite långsökt ibland så är det bara att hänga med när de dyker upp.
Andra röster om Ugglan dödar bara om natten finns här.
Speak Your Mind