När jag var nio år (1979) började Sveriges Television att visa serien Lilla huset på prärien baserad på de till viss del självbiografiska böckerna av Laura Ingalls Wilder.
Totalt innefattade serien 207 avsnitt och hela min familj trängde ihop sig i tv-soffan för att följa dramatiken i familjen Ingalls liv. Jag kommer än i dag ihåg hur jag skrattade till av förtjusning varje gång som lillasyster Carrie druttar på rumpan när hon springer bakom sina storasystrar nerför grässlänten under signaturmelodin:
Carrie spelades för övrigt av tvillingarna Lindsay och Sidney Greenbush.
Ska jag vara riktigt ärlig kommer jag inte ihåg särskilt mycket av serien: Jag blev störtförälskad i pappa
Charles Ingalls. Det låter hemskt när jag skriver det så här rakt upp och ner, men så var det och jag grät floder när Michael Landon gick bort i cancer 1991. Vid det laget hade jag även hunnit se honom i Bröderna Cartwright (Bonanza) där han spelade rollen som Joseph “Little-Joe” Francis Cartwright som tillsammans med sina två bröder Adam och Eric samt deras far Ben som gjorde allt i sin makt för att bekämpa orättvisorna i bygden.
Dessutom kommer jag ihåg att systrarna Laura och Mary ofta hade håret i spännande uppsättningar som jag tvingade min mamma att kopiera med varierande resultat. Men flätorna i alla möjliga och omöjliga former fick hon till perfekt och gissa om jag var stolt när jag såg ut som Ingalls sisters!
Jag minns också hur mycket jag fullkomligt avskydde familjen Olsen och då framför allt Nellie. När hon satte näsan i vädret och fick ett illont leende på läpparna, då visste man att hon skulle börja fyra av den ena elakheten efter den andra, och blicken i ögonen när hon gick segrande ur striden går inte att beskriva ….. Åh, det gjorde mig så arg så det fullständigt pös ur öronen på mig … Grrr!!
Förutom Michael Landon så har jag bara sett Laura Ingalls, eller Melissa Gilbert som hon egentligen heter, i andra tv-sammanhang. Men hennes största “merit” är nog att hon är gift med “min” Luke Macahan (Bruce Boxleitner) från Familjen Macahan. Mer om det i nästa nostalgiinlägg.
Till sist tänkte jag bjuda på några NU (eller i alla fall nyare) och DÅ bilder på några av karaktärerna från Det lilla huset på prärien.
Åh, vilka nostalgikänslor som poppade upp nu när jag läser om familjen Ingalls! Jag glömmer aldrig hur pappa kom springande nerför källartrappen och trodde att jag eller min syster var skadade på grund av att vi grät hjärtskärande bägge två… Han blev lättad men suckade när det visade sig att Mary blivit blind…
🙁 😉 ursäkta att jag skrattar men jag fick en så levande bild framför mina ögon. Och förresten, vem grät inte när Mary blev blind!!
Jag älskade också Lilla huset på prärien! Det är verkligen en mysserie, som verkligen hör ihop med ljuva barndomsminnen! Jag läste även böckerna och tyckte om dom! Nu blev jag sugen på att läsa dem igen! men framförallt att se serien igen!
Jag har inte läst böckerna men jag älskade serien och jag skulle kunna tänka mig att se den igen…