Reflektioner kring Mike Larssons rymliga hjärta

Jag fick upp ögonen för Mike Larssons rymliga hjärta som författaren kammade hem årets Stabilopris för. Och uppriktigt sagt vet jag inte vad juryn såg hos den som jag har missat.

Mike Larsson är förvisso en godhjärtad människa som har hamnat lite snett i livet. Innan han släpps ut från fängelset bestämmer han sig för att han ska göra allt för att få tillbaka vårdnaden om sin son Robin och sedan ska de leva lyckliga ever after. Intentionen är god men naturligtvis inträffar den ena incidenten efter den andra som gör att det inte blir riktigt som han hade tänkt sig.

Intrigen har ingen uttalad röd tråd och karaktärerna är i det stora hela väldigt platta, om man bortser från Mike Larsson själv då förstås, och jag kommer ofta på mig själv med att jag egentligen inte bryr mig om hur det hela ska sluta.

Då jag lyssnade på boken på jobbet så tog jag mig ändå ända fram till målsnöret men jag kommer inte att ägna den en tanke i framtiden. Ej heller blev jag särskilt intresserad av att läsa Det som ska sonas som tog Lönnaues fram till Deckarakademins pris för årets debutant.

Jag måste dock ge en liten stjärna till uppläsaren Christian Fex som på sin klingande skånska verkligen levde sig in i berättelsen och gjorde den en aning mer njutsam att lyssna på. Tack för det!

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge