Stieg Larsson: PM om tatueringarnas symbolik hos Lisbeth Salander

Följande inlägg publicerades för första gången på min andra blogg den 25 januari 2009:

Jag kan inte låta bli att sluta tänka på Stieg Larsson och hans fantastiska böcker: de är i särklass de bästa jag någonsin har läst. Av vad man har läst i tidningarna så var hans fjärde bok nästan klar, men hans far och bror vägrar låta, jag tror att det var  Stiegs sambo,  färdigställa boken. Då detta är obekräftade uppgifter är det svårt att avgöra sanningshalten i dem. OM det vore så, skulle jag önska att någon kunde övertala dem till att låta någon skriva boken färdig. Jag vill bara har mer, och mer och mer av denna underbara författare. Under våren -09 kommer ”Män som hatar kvinnor” att ha premiär på bioduken, och de övriga två filmerna kommer att visas på SVT och distribueras på DVD (källa: Stieg Larssons hemsida). Jag är dock osäker om jag kommer att se dem, då jag har en tendens att bli oerhört besviken efter att ha sett filmer som är baserade på böcker jag har läst. Men man vet aldrig; nyfikenheten kanske tar överhanden.

I samband med kursen ”Moderna svenska deckare” som jag läste sommaren -08 gjorde jag ett PM om tatueringarns symbolik hos Lisbeth Salander som jag tänkte dela med mig av till alla Stieg Larsson fantaster ute i etern. Nedanstående PM är det första arbetet jag har gjort om Millenniumtriologin, men det är absolut inte det sista. Det finns många obesvarade frågor som jag tänker ta reda på när jag får tid över!

Tatueringarnas symbolik hos Lisbeth Salander

 

Inledning
I samband med kursen ”Moderna svenska deckare” fick vi i uppdrag att analysera en aspekt i en deckare. Mitt val föll på att analysera Lisbeth Salander – den kvinnliga huvudpersonen – i Stieg Larssons kriminalroman Män som hatar kvinnor (Stockholm: 2005). För att begränsa mitt arbete har jag valt att analysera hur hennes tatueringar speglar hennes personlighet. Observeras bör; man måste ha läst och analyserat alla tre böckerna för att få en heltäckande bild av Lisbeth Salanders personlighet.

Analys
Lisbeth Salander gör entré redan i romanens inledningsskede. Av Dragan Armanskij (Lisbeth Salanders chef på Milton Security) får vi veta att: ”Hon hade en   en annan runt ankeln. /…/ en större tatuering som föreställde en drake på skulderbladet” (Larsson 2005, s.40

Getingen symboliserar hennes aggressioner, sitt egocentriska beteende samt det faktum att hon inte är en person man sätter sig på. Den egocentriska biten står för hennes ovilja att ta order från någon eller att göra saker som inte hon själv har tagit initiativet till. Ett exempel på detta hittar vi på hennes arbete. När hon började sin anställning på Milton Security (Milton Security är ett prestigefullt säkerhetsföretag) bestod hennes arbetsuppgifter av att koka kaffe, hämta post samt att sköta kopieringsapparaten. För att visa sitt missnöje struntade hon i allt vad kontorstider och arbetsrutiner hette (Larsson, s.41); hon kom och gick som hon det behagade henne.

Lisbeth låter aldrig en oförrätt gå henne omärkt förbi utan hon betalar alltid sina skulder. Det vill säga att hon hämnas alltid på den som av en eller annan anledning har behandlat henne illa. Dock gör hon ingenting utan att först ha konsulterat sin ”konsekvensanalys” (Larsson, s.244). Den går i korthet ut på att hon väger alla argument och metoder för och emot varandra innan hon agerar. Att hon inte ägnar sig åt impulsiva handlingar visar på att hon är en kallt beräknande kvinna. Detta får advokat Nils Bjurman (Lisbeth Salanders gode man) bittert erfara då Lisbeth hämnades för våldtäkterna som han hade utsatt henne för. För att vara säker på att han aldrig skulle komma i närheten av henne igen, tatuerade hon in följande text på hans bröst: ”JAG ÄR ETT SADISTISKT SVIN, ETT KRÄK OCH EN VÅLDTÄKTSMAN /sic/” (Larsson, s.263)

Att det är getingen som står Lisbeths Salanders personlighet närmast framgår av hennes signatur; Wasp (Larsson, s.108).
Trots att Lisbeth Salander framstår som en tuff så gömmer det sig en rädd kvinna bakom den tuffa attityden. Det är slingan runt vristen ett bevis på; för att över huvud taget klara av att hämnas på Nils Bjurman behövde hon någonting som påminde henne om vad han hade gjort. Genom tatueringen fick hon den kraft hon behövde för att lyckas.
Drakens främsta kännetecken är att den kan spruta eldsflammor. Om man applicerar det på Lisbeth Salander så hittar vi den symboliken i: blickarna hon ger, hennes innersta tankar och hennes dräpande kommentarer som lämnar den tilltalade alldeles mållös: ”Salander såg ut som ett ondskefullt nubiskt rovdjur som övervägde att provsmaka Dirch Frode till lunch” (Larsson, s.51)”Jag har skött mig själv sedan jag var tio år, ditt jävla as! /sic/” (Larsson, s.168). Vid en konfrontation med Dragan Armanskij avbryter hon honom och säger: ”Du, om du vill ha en vaktmästare kan du gå ned och plocka nån /sic/ på arbetsförmedlingen. Jag kan ta reda på vad fan som helst om vem som helst och har du inte mer nytta av mig än att sortera post så är du en idiot” (Larsson, s.42).

Avslutning
Det har varit oerhört ointressant att studera fenomenet Lisbeth Salander. På grund av arbetets begränsade omfång var det dock omöjligt att göra en fullständig analys, därtill har hon en alltför komplicerad personlighet. Om tillfälle ges kommer jag definitivt att göra en grundligare undersökning av Lisbeth Salander i framtiden.

Fotnot: Min fascination för Stieg Larsson har lagt sig sedan jag skrev det här inlägget för drygt tre år sedan, och jag har läst några riktigt bra böcker vars författare numera har puttat ned Larsson från tronen. Dock tycker jag fortfarande att Lisbeth Salander är en av de mest intressanta karaktärerna som jag någonsin har fått äran av att lära känna och jag är säker på att hon kommer att få behålla sin plats i toppskiktet i flera år till.

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: