I går skrev jag om att jag skulle hoppa på Ord och inga visors Tegelstensutmaning som går ut på att läsa två tegelstenar innan mitten av december.
Bok 1 (av 2) var redan förutbestämd: Som ett eko av Diana Gabaldon som med sina dryga 1200 sidor skulle kunna räknas som en ”läs en bok och få den andra på köpet”. Men det hade varit att komma allt för lättvindigt över på andra sidan denna utmaning.
Således kommer bok nr 2 kommer att bli Ett land i gryningen av Dennis Lehane och kommer jag med sina blott 762 sidor att bli den tunnaste tegelstenen jag har läst (vad jag minns i alla fall), men den har ett historiskt tema och det är inte min ”cup of tea”, i normala fall. Som tur var så är det min stora favorit Lehane som står för ”regin” och då kan det baske mig gå vägen.
Det ska bli så spännande att se vad du tycker om Ett land i gryningen. Jag är också mycket förtjust i Dennis Lehane men är lite bortskrämd från den boken både på grund av att den sägs vara en historisk roman och att den är så tjock.
Men om du ger den tummen upp måste jag ge den en chans.
I ärlighetens namn är jag oerhört skeptiskt, men har man antagit en utmaning så har man 🙂
Jag fullständigt älskar tjocka böcker, om de är bra vill säga och det är inte tjockleken som gör att jag känner mig tveksam,
det är den historiska biten.. Nåväl, framtiden får utvisa om det blir en flipp eller en flopp…