Tanken var att jag skulle ägna kvällen åt att skriva ett tänkvärt, intressant och inte minst behjärtansvärt inlägg om Stieg Larsson och hans skapelse Lisbeth Salander.
Vad händer? Jo, jag hamnar framför Sofias änglar och tårarna fullständigt vräker ner. Så jag nöjer mig med att säga att Dolda fel och brister av Elsebeth Egholm är extremt seg och intetsägande.
Om det inte har hänt någonting som fångat mitt intresse om fyra kapitel så tänker jag lägga den till handlingarna …
Speak Your Mind