Recension: Shamanens sång – om en oundviklig människa av Jan Lidbeck

Under tonåren närde jag en romantisk dröm om att jag skulle få barn tidigt för att kunna leva det ljuva livet när jag var 40.

Och visst, jag fick mina barn när jag var 24 respektive 26, och den yngsta blev myndig strax efter att jag hade fyllt 44 år.

Och om inte ödet hade haft något annat planerat för mig skulle jag ha varit där i dag.

Så blev det inte.

En sak som kom i vägen var den värk som började ge utslag 2008. En värk som spred sig till hela axelpartiet, nacken och överarmarna, och som hade kommit för att stanna.

Under dessa sex år har jag varit i kontakt med sjukvården otaliga gånger, och den har varit lika oförstående som de läkare och annan sjukvårdspersonal som Johanna Lehman var tvungen att stå ut med i Shamanens sång – om en oundviklig människa av Jan Lidbeck.

Jag har alltså inga som helst problem med att sätta mig in i hennes situation efter hon hade råkat ut för en whiplashskada i samband med en bilolycka.

Jag led med henne. Jag grät med henne. Jag svor tillsammans med henne. Och jag kände mig lika uppgiven som henne.

Men när jag kände att det var dags för Johanna att möta problematiken från en annan synvinkel valde Jan Lidbeck att låta henne möta ett annat öde.

Han gick från att vara karaktärsorienterad till att låta Johanna Lehmans pappa Martin bli en samhällskritiker med en skjorta som var ett nummer för stor, och en hämnare som jag inte alls kan identifiera mig med.

Jag är medveten om att Shamanens sång ska ses ur ett satiriskt perspektiv, men eftersom jag inte kunde läsa boken med den distans som troligtvis skulle ha krävts, blev jag bara irriterad över att ”skivan hakade upp sig”.

Kritiken gör sin entré tidigt i boken, och jag har inga svårigheter att se var den kommer ifrån. Men för att det ska bli en bra balans får den aldrig växa sig så stor att den helt tar över föreställningen.

En bra kritik är en sådan som smyger med i bakgrunden för att bara ge sig till känna när nöden så kräver det.

Baksidestexten gör gällande att den här boken klassas som en medicinsk thriller, men det kan jag inte alls förstå. Här finns ingen spänning, jakt, realism (om man bortser från bokens inledning), hot från det okända, kurragömmalek eller tempo.

Vidare skulle det inte ha skadat om boken hade fått möta den röda pennan ytterligare en gång.

Allt är dock inte nattsvart.

En stol del av boken utspelar sig i Afrika och det är alltid uppfriskande med nya miljöer.

Andra som har bloggat om boken: Bokblomma, Tofflan.

Bokfakta:

Författare: Jan Lidbeck
Titel: Shamanens sång
Utgivningsår: 2011
Förlag: Arconia
Antal sidor: 348
Källa: Författaren
Intresse: samhällskritik, relationer