Recension: Tyst väntan av Liz Nugent

Baksidestext: Lydia Fitzsimons bor i det perfekta huset med sin make, den framgångsrike advokaten Andrew, och deras son Laurence. Det är egentligen bara en enda sak hon längtar efter för att hennes liv ska bli riktigt fulländat. Men det sista hon förväntar sig är att denna strävan ska leda till en annan kvinnas död …

Familjen går in i en negativ spiral. Lydia gör allt för att skydda sin oskyldige son och deras sociala ställning, medan Andrew håller på att bryta samman. Snart visar det sig att Laurence inte är så naiv som Lydia tror och att hans intresse för den mördade Annie Doyle och hennes familj kan innebära slutet för hans egen.

Mina tankar:

För den som gillar när saker kickar igång direkt är Tyst väntan av Liz Nugent en utmärkt bok att sätta tänderna i, men med en sådan inledning anser i alla fall jag att författaren har ett ”ansvar” att fortsätta på den inslagna banan och öka spänningshalten allt eftersom tiden går.

Det lever inte Nugent upp till eftersom den här boken är vare sig tempofylld eller händelserik, men hon vägde till viss del upp det med att i Lydia Fitzimons ha tecknat en karaktär som jag hade störst behållning av och som jag otvivelaktigt kommer att komma ihåg längst.

Lydia delar epitetet som desperat mamma med exempelvis Anna Buck i Belinda Bauers bok Det slutna ögat, men hon är långt mycket grymmare, hjärtlösare och mer självisk än vad alla andra desperata mödrar är tillsammans. Och det var hennes förtjänst att jag mot slutet läste med stort intresse och bestörtning om hur långt hon faktiskt var beredd att gå för att få sin vilja igenom. Detta ögonblick varade dock bara en kort stund men det lämnade ändock en bitter smak i munnen.

Lydia är dock inte den enda huvudkaraktären i detta drama utan här finns även Laurence och Karen, syster till den mördade Annie. Dessa tre för intrigen framåt genom att berätta om händelserna utifrån var och ens perspektiv, och det ger en extra krydda åt en annars rätt så platt tillställning.

Ytterligheter och motsatser möts här och det sker antingen inom en enskild familj eller mellan familjemedlemmar från två eller flera familjer. Till exempel Karen som gör karriär som fotomodell men som, förutom att hon har en knarkande syster som försvinner, blir tillsammans med Laurence som i mångt och mycket beskrivs som en tjock och mammabunden kille. Denna Laurence kopplas även ihop med flera andra tjejer vars personligheter och ”klass”, skiljer sig milsvida från hans egen verklighet. Jag är måhända cynisk men i mina ögon är detta lika osannolikt som att ett UFO skulle landa utanför mitt fönster.

Tyst väntan är ett recensionsexemplar från Modernista i översättning av Jan Järnebrand.