Baksidestext: Fem fotavtryck är det enda som bevisar att fyraårige Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns.
När ett medium så erbjuder sig att hjälpa henne, tar hon chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son?
Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara?
Mina tankar:
Det här var ett riktigt lågvattenmärke för att vara Belinda Bauer och fortsätter hon så här kommer jag med all säkerhet att slut hoppas på en ny höjdare som hennes debutbok Mörk jord.
Försvunna barn eller barn som far illa på annat sätt är alltid tufft att läsa om, men inte ens Anna Bucks förtvivlan när hon varje dag putsar bort vartenda uns av bakterier och annat skräp, från såväl sonens fotspår i cementen som de som eventuellt finns inom hennes fyra väggar, berör mig det minsta. Ej heller känner jag något för henne när det framkommer hur långt hon är villig att gå för att fylla ut tomrummet som sonen Daniel lämnade efter sig. Det är helt enkelt något med henne som gör att hon inte övertygar mig om att hon är en karaktär som är värd att ta till sig.
Än mindre gillar jag tilltaget med att blanda in ett medium i leken. Det har många gjort före Bauer och mest troligt kommer det att ske alltför många gånger igen, men jag kan stå ut med det om det finns något eller någon jag bryr mig om, älskar eller hatar, eller en intrig som överskuggar de i mitt tycke övernaturliga inslagen. Här finns inget av det och jag skulle inte kunna vara mer likgiltig även om jag försökte.
Det hela blir inte bättre av att kommissarie John Marvel har allt en intressant karaktär inte ska ha. Han är cynisk, egoistisk, känslokall och han ägnar sig hellre åt Edie Evans, en flicka som försvann långt innan Daniel, än att försöka hjälpa den ”galna” Anna Buck i jakten på sanningen. Kort och gott är han en skitstövel som jag lika gärna skulle ha sluppit att stöta på.
Miljön är inte heller något att jubla över. Den största delen av handlingen sker i makarna Bucks hem, med få avstickare till verkstaden där maken James jobbar och till ett annat instängt utrymme där Anna med desperata medel försöker ta reda på vad som egentligen hände med Daniel.
Det slutna ögat är ett rent och skärt sömnpiller som jag kommer att ha glömt allt om när jag vaknar i morgon.
Belinda Bauers egna ord om The Shut Eye:
Det slutna ögat är ett recensionsexemplar från Modernista i översättning av Leif Janzon
Speak Your Mind