Recension: Vän med DödEn av Samuel Karlsson

Det har blivit allt vanligare att författare tar kontakt med mig för att fråga om jag är intresserad av att läsa och recensera en av deras böcker.

Senast ut var Samuel Karlsson, och vem är jag att tacka nej till en deckare?

Vän med DödEn (ja, den heter faktiskt så) är den fristående fortsättningen på Mordet på Hammarskjöld, och här få Karlssons trogna läsare återknyta kontakten med den pensionerade polisen Sven-Olof Åkerman och hans före detta kollegor Louise Hård och Frank Nordgren.

Man behöver dock på intet sätt känna sig tvingad att ta sig an del ett innan man kastar sig över Vän med DödEn, eftersom Karlsson har lyckats knyta ihop tidigare händelser med nya på ett bra sätt.

Han håller även ihop intrigen bra även om den i sig inte uppvisar något nytt. Kort sagt så får vi här möta två till synes parallella händelser som senare ska visa sig vara knutna till varandra.

Louise Hård är en något ovanlig polis. Inte för att hon gillar katter, vem gör inte det, utan för det hon ägnar sig åt under sin fritid. I alla andra sammanhang skulle jag kalla henne för en idiot, men i bokens värld är hennes beteende på något konstigt vis en frisk fläkt i en ack så stereotyp värld. Jag gillar´t!

Dessa tre ovanstående punkter är bokens styrkor. Och efter styrkor kommer som du vet svagheter …

Jag har extremt svårt för böcker, och då framför allt deckare, där karaktärernas privatliv mer eller mindre tar över hela tillställningen. Mitt fokus och mitt intresse ligger på brotten och hur de klaras upp. Punkt. Att läsa om en karaktär, och en huvudkaraktär dessutom, som i det oändliga ältar varför, hur mycket och på vilket sätt han saknar sin fru är för mig fullständigt ointressant. I det här fallet är det Frank Nordgrens längtan efter hustrun Alexandra som ältas i det oändliga. Det som stör mig allra mest är att Frank mest verkar tycka synd om sig själv, eftersom han nu måste sköta markservicen alldeles själv i flera månader då han inte har någon som hjälper honom. Frank, till dig har jag bara en sak att säga: välkommen till verkligheten!

I början av boken tackar Karlsson de korrekturläsare som har arbetat med boken. När jag läser sådant uppstår alltid en viss förväntan hos mig, och därför blir fallet desto hårdare när jag inser att dessa personer absolut inte har skött sitt jobb ordentligt.

Bland det första som möter en är www.dekarforlaget.com, och redan där känns det som att det är kört för den här boken. Jag blundar dock för detta ”nybörjarmisstag” och fortsätter läsa. Det dröjer dock inte länge förrän sär- och ihopskrivningarna avlöser varandra. Jag måste dock ge dem cred för att de har varit extremt konsekventa i sitt yrkesutövande. De har t.ex alltid stavat alltför ”allt för”, i stället ”istället” och för sent ”försent”. Men tyvärr stannar inte felaktigheterna här: på ett ställe dyker helt fel namn upp och är man inte riktigt vaken så är risken stor att man helt går vilse i händelserna. Som om inte det vore nog så upprepas ett helt stycke på sidan 410. Först tänkte jag att det var mitt brytningsfel som spelade mig ett spratt, men så kom jag på att jag ju faktiskt har nya glasögon och då gick det upp ett Liljeholmens om vari problemet låg.

Nej, en extra korrekturläsning hade sannerligen inte skadat!

Bokfakta:

Författare: Samuel Karlsson
Titel: Vän med DödEn
Utgivningsår: 2012
Förlag: Deckarförlaget
Format: Häftad
Antal sidor: 410
Källa: Författaren
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Åkerman, Hård, Nordgren (del 2)
Betyg [Rating:2/5]