Ris och ros för Dan Brown

För en tid sedan lånade jag hem Dan Browns The lost symbol men då läsningen av framför allt Tusen strålande solar av Khaled Hosseini var jag tvungen att lämna tillbaka den till biblioteket. Oläst.

I dag på jobbet tog jag igen det jag har missat. Då började jag nämligen att lyssna på Den förlorade symbolen på jobbet. (Ja, jag har faktiskt ett sådant jobb att det är en helt perfekt kombination). Av vad jag har hört hittills så verkar den vara minst lika spännande som Browns tidigare böcker.

Efter att ha läst ett antal recensioner av boken har jag kallt kunnat konstatera att de allra flesta verkar vara negativt inställda till Browns författar(o)kunskaper. Och i ärlighetens namn förstår jag inte varför. Visst han skriver mycket om samma tema precis som t.ex. Subjektiva Olivia
skriver i sin recension av boken. Vidare har han väl inte heller det elegantaste språket i författarsfären men trots det lyckas han alltid fängsla mig men sina täta intriger, spännande personligheter och den något ”mystiska” undertonen. Jag satt jag fullständigt som klistrad vid min dator i dag. Och jag längtar tills i morgon då jag äntligen får sätta mig ner och lyssna på fortsättningen.

Den här ”antingen – eller känslan” av Dan Brown gör mig nyfiken på vad ni som läser min blogg egentligen tycker. För att ta reda på det finns det en liten poll i högerspalten. Var gärna med och rösta!

Svaren kommer att redovisas i samband med recensionen av boken i slutet av januari. Lite sent kanske, men jag måste ju hinna jobba också. 🙂