Att läsa som en författare

Författare har minst två saker gemensamt: kärleken till det skrivna ordet och behovet av att läsa mycket. Många författare går så långt som att säga att det är ett absolut tvång att läsa mycket om man över huvud taget ska bli duktig på det man gör.

Jag har många gånger funderat över det här, men aldrig riktigt fått grepp om vad det egentligen är en författare gör med en text när de läser den. När jag läser en bok fascineras jag i första hand av språket, miljöerna och karaktärerna. De sistnämnda ska väcka någon slags känsla hos mig: antingen ska jag kunna sympatisera/identifiera mig med dem, eller så ska jag formligen avsky eller älska dem. Om en karaktär går mig obemärkt förbi har författaren misslyckats med sitt uppdrag. Intrigen kommer på något vis i andra hand hos mig. Om språket är bra, miljöerna är väl beskrivna och karaktärerna har fått mig att reagera på ett eller annat sätt, då gör det ingenting att intrigen är av sämre kvalité. Det omvända går däremot inte. Om intrigen är spännande men det andra saknas, antingen helt eller delvis, då är risken stor att boken aldrig blir utläst.

Nu är det på intet sätt så att jag verkligen sitter och letar efter bevis på att ovanstående byggstenar finns där. Det behövs inte. Jag känner i hela kroppen om de är närvarande eller inte.

Hur läser då en författare? Enligt Blair Hurley är det framför allt fyra faktorer som en författare tittar på:

1. De letar efter olika mönster och tekniker som ständigt återkommer i sin iver att få veta vad det är som händer sedan. Vad använder författaren för knep för att hålla läsaren i ovisshet och för att hålla spänningen vid liv?

2. De observerar vilka detaljer som fungerar och vilka som inte gör det.

3. De lär sig hur en bra inledning ska se ut.

4. De lär sig veta när det är dags att sluta skriva.

Med facit i hand så har jag en hel del kvar att lära. Men å andra sidan är inte jag författare. Ännu.