Case study: Vad är skillnaden mellan en deckare och en kriminalroman?

I samband med en Bokbloggsjerka ställde Bokmamma frågan om vi visste vad som skiljer en deckare från en kriminalroman. Tvärsäkert svarade jag att ”[jag] brukar vårdslöst kategorisera i stort sett alla böcker jag läser som deckare, men det finns dock en viktig skillnad mellan deckare och kriminalroman: I en deckare kan i stort sett vem som helst utreda brotten/brotten (journalister, advokater, privatdetektiver, etc) medan polisen endast har en biroll (om ens det). I en kriminalroman däremot är det poliser som utreder brottet/brotten och det är också deras utredning som står i fokus.”

Därefter tänkte jag inte så mycket mer på det förrän jag såg att frågan om genregränserna började snurra på en hel del bloggar, både i Sverige och utomlands. Det triggade igång mig att en gång för alla reda ut vad som är vad.

Det gick så där kan jag säga.

Photo Credit: Thomas Hawk via Compfight cc

Deckare vs. kriminalroman

Sören Bondeson gör gällande att det var en privatdetektiv som löste brotten när deckaren föddes. Ernest Mendel föredrar att kalla denna typ av böcker för detektivroman vilket kan vara svårt att argumentera emot med tanke på vem huvudpersonen i dessa böcker är. Logik när den är som bäst med andra ord.

Numera är det dock lika vanligt, om inte vanligare, att det är en journalist (eller en lärare, forskare, datahacker, advokat, prisjägare, kriminaltekniker, rättsläkare, kriminalkommissarie eller yrkesdetektiv som Kerstin Bergman och Sara Kärrholm antyder) som utreder brotten. Enligt Bondeson är Liza Marklund och Denise Mina två exempel på författare som skriver just deckare, men här uppkommer ett problem: Denise Mina skriver både om en journalist, Patricia ”Paddy” Meehan, och en polis, Alex Morrow. Innebär det att hon skriver i två olika genrer då?

Det beror helt enkelt på vem man frågar!

Kerstin Bergman och Sara Kärrholm behandlar begreppen deckare och kriminallitteratur synonymt med motiveringen att ”kärt barn har många namn.” De är dock på intet sätt ensamma om denna generalisering utan den återfinns bl.a. hos George J. Demko: ” The detective story or crime fiction […] ” och Per Olaisen som själv använder ordet kriminallitteratur om genren där ett eller flera brott har stor betydelse för handlingen.

När huvudrollen innehas av en polis handlar det enligt Sören Bondeson om en polisroman, och Henning Mankell, Håkan Nesser, Minette Walters och James Ellroy utgör exempel på författare som skriver i den här genren.

Att se James Ellroy i den här uppställningen är minst sagt förvånande med tanke på att jag har läst några böcker av honom, och jag har knappt sett röken av en polis i någon av dem. Hans böcker handlar till största delen om uppgörelser i den undre världen och det är inte för inte som han anses skriva i noir-genren: Noir fiction (or roman noir) is a literary genre closely related to hardboiled genre with a distinction that the protagonist is not a detective, but instead either a victim, a suspect, or a perpetrator.

Kriminalromanen då?

Du har säkert lagt märke till att jag hittills inte ens har nämnt ordet kriminalroman och det finns en ganska enkel förklaring till det. När man Googlar definition kriminalroman så får man noll träffar på svenska sidor. Däremot kan man läsa att:” Der Kriminalroman (kurz: Krimi) ist ein Genre der Literatur. Er beschreibt in der Regel ein Verbrechen und seine Verfolgung und Aufklärung durch die Polizei, einen Detektiv oder eine Privatperson.”

Låter skrämmande likt en deckare eller vad säger ni?

Slutsats

Bondeson skriver att det finns många inriktningar inom genren och att gränsen dem emellan kan vara flytande. Kanske är det så enkelt att vi ska säga deckare till vardags och kriminallitteratur i mer formella sammanhang som Bergman och Kärrholm föreslår?

Eller kanske är det Sanna som har slagit huvudet på spiken:

”Jag skulle säga att en deckare är den gamla typen av pusseldeckare som fokuserar på själva gåtan medan det mesta som skrivs idag är polisromaner där realistisk skildring av polisarbetet, poliskaraktärerna och mordet i sig är huvudsaken. I dagens polisromaner får man t.ex. ofta veta vem som är boven på ett tidigt stadium och sedan handlar det om att följa utredarna. I princip allting efter Sjöwall Wahlöö är polisromaner, skulle jag säga.”

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har egentligen inte blivit ett dugg klokare när det gäller deckaren vs. kriminalromanen. Vad jag däremot är helt säker på är att ytterligare en fråga har dykt upp i ekvationen: vem (om ens någon) utöver Bergman, Kärrholm och Olaisen säger kriminallitteratur om min älskade genre?

Referenser:

Sören Bondeson, Konsten att döda. Så skriver du en kriminalroman
Kerstin Bergman & Sara Kärrholm, Kriminallitteratur
Ernest Mendel, Förtjusande mord – kriminalromanens sociala historia
Per Olaisen, Kriminalnovellen i Sverige: bidrag till en historik

Wikipedia: http://de.wikipedia.org/wiki/kriminalroman
George J. Demko: http://dartmouth.edu/~gjdemko/nyaag.htm