Dödsstigen av Sara Blædel är den tredje boken i serien om Louise Rick som jag har läst och nu har jag fått nog. Hon är för mig en helt ointressant karaktär som får ett sådant utrymme även i den här boken att allt, och då menar jag allt, kretsar kring henne. Hon är:
- polisen som har en trevande, nystartad relation till kollegan Eik
- polisen som känner flera av medlemmarna i den sekt som är ett genomgående tema i den här boken (mer om det längre ner)
- polisen vars kompis (återigen Camilla) dras in i intrigen på grund av huset som hon och hennes familj bor i
- polisen som var klasskompis (parallellklass) till mamman vars son, Sune, försvinner under ett blot
- polisen som under utredningens gång leds till upplysningar och bevis om vad som egentligen hände när hennes ungdomskärlek Klaus tog livet av sig flera år tidigare
- Osv.
Dödsstigen inleds med Sunes blot där han ska hylla Freja och utöva fruktbarhetsritualen. När han till fullo inser vad hans ”gåva” går ut på får han panik och flyr. När han har varit spårlöst försvunnen i två veckor kopplas polisen in och därmed gör Louise sitt intåg i berättelsen.
Louise har precis kommit tillbaka från en lite längre sjukskrivning och hon beger sig till Hvalsø tillsammans med Eik. Där står hon öga mot öga med slaktaren, tillika Sunes pappa, som var med kvällen innan Klaus död. Utredningen leder in henne på en knagglig stig som till slut öppnar upp sig mot en gammal asakult som kommer att visa sig ha mer än ett lik i bagaget.
Den här kulten är så suspekt att galenskaperna osökt fick mig att tänka på tv-serien The Following med Kavin Bacon, James Pureofy och Shawn Ashmore i några av huvudrollerna. Sekterna handlar förvisso om två helt olika saker men den stenhårda tron på den egna ideologin och en stark ledare i förarsätet är allestädes närvarande.
Det finns många författare som har gett sig i kast med att ha sekter och/eller ritualer som ett genomgående tema i sina böcker, men tyvärr ska det mycket till innan de ska få mig att tro på deras historier. Vad jag kommer ihåg finns det bara en som har lyckats få med mig på tåget och det är Mo Hayder med sin bok Ritual. Blædel har en lång väg att gå innan hon ens kommer i närheten av Hayders kvaliteter, men jag har inget intresse av att se hur väl hon kommer att lyckas med det i framtiden.
Det finns en intressant karaktär i den här boken och det är Elinor. En gammal gumma som bara kommunicerar med kroppsspråket och sina handlingar, men det räcker inte på långa vägar för att hålla mitt intresse vid liv.
Tack och hej Blædel!
Vem är Louise Rick? Författarens egna ord om hur hur det hela började:
Andra röster om Dödsstigen hittar du här.
Bokfakta:
Författare: Sara Blædel
Titel: Dödsstigen
Originalets titel: Dødesporet
Utgivningsår: 2014
Förlag: Massolit
Översättare: Ninni Holmqvist
Antal sidor:302
Intresse: deckare, kriminalroman, ritualer, sekter
Serie: Louise Rick (del 8)
Har stått i bokhandeln med en bok av Blædel i handen flera gånger men alltid ställt tillbaka den. Bra beslut. Jag avskyr deckare där huvudpersonen har connections till allt och alla i mordhärvorna.
Maria recently posted..Anna Laestadius Larsson: Barnbruden
OK, jag har känt mig lite nyfiken på hennes böcker, men jag tror jag står över nu. Det som du räknar upp kan göra mig vansinnig 🙂
Monika recently posted..”Exil” av Denise Mina
Frågar du mig kan du lugnt ägna din tid åt andra böcker, men jag vet en del som absolut inte håller med mig. Som vanligt alltså 🙂
Ibland avskräcker du mig och ibland får du mig att vilja läsa boken. Det beror alldeles på vad det är du ogillar. I det här fallet tror jag att jag går på din linje 🙂
Monika recently posted..Nytt i hyllan
🙂