Recension: Roten till det onda av Peter Robinson

Jag började hänga ihop med  ända sedan jag läste En ovanligt torr sommar för er herrans massa år sedan (vilken var den första som hade översatts till svenska men som i själva verket var den tionde boken om kommissarie Alan Banks). Därefter har jag varit honom trogen och verkligen älskat det han har skrivit. Nej, det var inte riktigt sant: vår relation fick ett bittert slut när jag läste Mörkrets alla färger som är något av den värsta smörja jag någonsin har läst. Jag kände ett visst hopp tändas med Bad Boy då den stod sig bra i jämförelse med föregångaren. Men så kom Before the Poison som åter raserade allt vi hade byggt upp tillsammans.

Vanmakten kändes stor och det var allt annat än självklart att jag skulle dryfta mig till att läsa någonting av Robinson någonsin igen. Men så slog en stor nyhet ner i mitt liv: Minotaur hade valt att översätta boken Dead Right till svenska som innehar plats nio i kronologin om kommissarie Alan Banks .

Och vilken skillnad det var! Äntligen fick jag åter knyta kontakten med den Banks som jag blev så förtjust i för tiotalet år sedan.

Roten till det onda har rasism som huvudtema och så fort jag läser om det går det rysningar genom hela kroppen. Det kan bero på att jag har det, inte direkt i min omedelbara närhet, men tillräckligt nära för att känna mig obehaglig till mods. Intrigen är således oerhört skrämmande och den är så realistiskt beskriven att man utan tvekan kan sätta sig in i såväl den vanmakt som polisen känner i kampen mot rasismen, som det hat som de ”annorlunda” människorna tvingas stå ut med.

Den unge Jason Fox hittas brutalt ihjälsparkad i en mörk gränd. Hans fickor är rensade och när Banks får veta att två personer har besökt offrets lägenhet kort efter mordet inser han att han står inför någonting annat än ett vanligt våldsbrott. Som ett första steg intervjuar han Jasons föräldrar men det är uppenbart att de inte har någon som helst aning om det dubbelliv som deras son har levt. Spåren leder honom till rasistisk organisation vars ledare går ett fruktansvärt öde till mötes …

Med få undantag driver Robinson hela tiden historien framåt, karaktärerna är i stort mästerligt tecknade, språket är bra, översättningen helt okej, Banks är fokuserad (nästan hela tiden i alla fall) på uppgiften att hitta gåtans lösning och inga lösa trådar lämnas (om man bortser från äktenskapet då fast vi som har hängt med i Banks liv vet ju redan hur det gick).

Att boken ”bara” får en fyra i betyg beror på några små detaljer som jag alltid stör mig på i en . Nu blev du kanske nyfiken!? Läs boken först så diskuterar vi det sedan 🙂

Jag hoppas verkligen att bestämmer sig för att även fortsättningsvis översätta de tidiga böckerna om Banks för de är så mycket bättre än de som kommer ut nu. Helst skulle jag vilja att Robinson skulle bestämma sig för att pensionera Banks och Cabbot men tyvärr verkar han inte ha några som helst planer på det:

Vad är det som får dig att fortsätta skriva om Banks och Cabbot?

Jag är allt för upptagen med att lösa deras vardagsproblem i varje bok för att tänka tanken på en ny serie. Som jag ser det kommer jag hålla fast vid mina karaktärer under överskådlig framtid (citatet hämtat från Minotaurs hemsida)

Bokfakta

Författare: Peter Robinson
Titel: Roten till det onda
Originalets titel: Dead Right (Amerikansk titel: Blood at the Root)
Utgivningsår: 2011
Förlag: Minotaur
Översättare: Jan Malmsjö
Antal sidor: 320
Källa: Förlaget
Intresse: deckare,
Serie: Alan Banks (del 9)
Betyg Rating: ★★★★☆

 

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge