Jag är kär!
I början av 2000-talet kunde jag inte stå ut med att höra Håkan Hellström på radion, på tv eller i bilen. Jag mådde rent illa av hans falsksång och det hela gick så långt att jag hotade att slänga ut cd-skivorna genom bilrutan om min dotter Desirée ens skulle komma på tanken att spela Håkan i min bil.
Några år senare följde jag med Desirée och Nathalie (min yngre dotter) till Piteå för det årets upplaga av Piteå dansar och ler (PDOL) och då hände något märkligt. Desirée stod och trängdes i evigheter för att få en sådan bra plats som möjligt på Håkans konsert. Jag och Nathalie satt och frös och led i ett matstånd i närheten av där han skulle uppträda. Efter att han hade äntrat scenen och fått publiken minst sagt i extas blev jag lite nyfiken på honom som artist. Jag rådfrågade Nathalie och efter ca fem sekunder var vi längst fram (hur detta gick till är dock en helt annat historia), vinkade till Desirée och … döm om min förvåning så njöt jag av hela tillställningen: Det var helt magiskt. Han är en sångare vars röst inte är hans främsta vapen, men där hans röst inte räcker till tar han till andra medel för att visa sin storhet och jag fullständigt älskar hans professionalism, charm och kunnande inom det han gör. Sedan den dagen är jag såld. Och när jag för en tid sedan såg Skavlan förstärktes denna kärlek ytterligare:
Jag har sett honom live två gånger och jag skulle utan tvekan kunna se honom minst lika många gånger till: Han är en fantastiskt liveartist. Har du missat det så gör för guds skull allt för att ändra detta. Du lär inte ångra dig!
Jag hoppas verkligen att Desirée får Håkan Hellströms bok Ps Lycka till ikväll i julklapp för då har jag också en läsning att verkligen se fram emot!
Related posts:
- Jag vet att jag tjatar om Griffiths
- Jag erkänner – jag lider av abibliofobi…
- Lika fotbollstokig som jag?
Comments