Jag hade extremt höga förväntningar på Perfect People av Peter James och direkt jag fick boken i min hand började jag girigt att sluka sida efter sida. Efter ett femtiotal sidor började vissa tvivel att bita sig fast. Ska det inte börja hända någonting snart? Kan man verkligen säga att det här är en deckare? Kommer den verkligen att fortsätta i samma makliga tempo i det oändliga? Kommer jag att känna den minsta sympati eller intresse för huvudkaraktärerna och deras designade barn?
Nu har jag läst till sidan 245 och kan därmed med tämligen lätthet besvara frågeställningarna ovan: nej, det händer ingenting och om det någonsin kommer att göra det lär jag inte få uppleva det för jag känner mig färdig med boken redan nu.
Det är absolut ingen deckare utan snarare en sci-fi roman vars huvudintrig rör sig kring John (ursprungligen från Sverige) och Naomi Klaesson som i ren desperation efter att ha förlorat sin son betalar dyra pengar för att designa ett barn utan några som helst skavanker eller skadliga gener. Visst, människor dör men man får inga detaljer och polisen eller andra utredare lyser med sin frånvaro, men det får finnas någon måtta på vilka böcker man ska klassa som en deckare och vilka som absolut inte hör till denna genre.
Tempot är obefintligt och jag kan bara kallt konstatera att jag inte bryr mig ett dugg om vad som kommer att hända med familjen Klaesson. För mig har de aldrig ens existerat!
Jag trodde faktiskt inte att Peter James någonsin skulle kunna göra mig besviken men efter den här kommer jag att tänka mig för både en och två gånger innan jag läser någon bok av honom som inte har Roy Grace i huvudrollen.
Twitter: lindaode
says
Aj, aj, det lät inte bra alls. Tråkigt!
Ja verkligen!!