Recension: Dead and Buried av Stephen Booth

Stephen Booth har länge varit en favorit, men trots det hade jag tänkt vänta med att läsa hans senaste Dead and Buried.

Men så läste jag Katarinas inlägg på BookTracker:

”A great and gripping read. And what an ending. Please, please Mr Booth: Hurry up and write the next one. I need to find out what’s going to happen next”

och ni kan ju räkna ut med lillfingret att det inte fanns en chans att jag inte skulle bli så pass nyfiken att jag skulle bli tvungen att vända upp och ned på mina läsplaner.

På något vis tror jag också att det var hennes baktanke eftersom hon uppmanade mig att skyndsamt läsa den för att hon verkligen behövde någon att ventilera alla intryck med. Och vem är jag att säga nej till en sådan vädjan? När hon dessutom inte tvekade att skicka boken till mig kunde jag inte göra annat än att börja läsa den direkt när den hade landat i min brevlåda.

Det gjorde den i måndags och nu är den utläst!

Och oj vilken känslomässig resa Booth bjuder på.

Jag tänker inte ge ifrån mig ett endaste litet ljud om handlingen, eftersom det skulle vara i det närmaste omöjligt att inte avslöja för mycket. Vad jag däremot kommer att orda en hel del om är följande:

Miljöbeskrivningarna är en av Booth absolut största styrkor och jag skulle kunna ge nästan vad som helst för att åtminstone en gång i livet få besöka de platser som jag ser framför mig när jag läser hans böcker. Visserligen är Edendale en fiktig stad, men det tänker jag inte låtsas om i det här sammanhanget. Så det så!

Huvudkaraktärerna Ben Cooper & Diane Fry utvecklas hela tiden, vilket är nödvändigt när en serie böcker bara växer i antal. Jag tyckte väldigt mycket om båda två i början, men nu för tiden ligger mina största sympatier utan tvekan hos Cooper. I Dead and Buried stundar hans bröllop, och jag lider nästan med honom när han i alla lägen försöker vara lojal mot sin familj, sitt jobb OCH Liz. Hur det går kan ni nog kanske lista ut, men kom bara ihåg att inte dra några förhastade slutsatser i det här fallet …!

Slutet är en av de värsta cliffhangers som jag någonsin har upplevt, och även om jag är en stark förespråkare för dem så kan jag ändå inte låta bli att sända Booth en arg tanke. Hur i all världen har han tänkt att jag ska kunna vänta tills nästa bok släpps för att få reda på sanningen om vad som hände med …? Nu trodde du nog att jag skulle råka försäga mig, men jag skulle begå ett grovt ”tjänstefel” om jag skulle göra det.

Erkänn att du är nyfiken nu!

Jag hoppas för din skull att du redan har plöjt igenom de elva böckerna som ligger före den här i tiden, eftersom du annars kommer att ha en relativt lång väg att vandra innan du kommer att besitta samma vetskap som jag.

Varför?

Svaret är enkelt!

Man måste helt enkelt läsa Booth böcker om Cooper & Fry i rätt ordning för att undvika att låta vissa väldigt viktiga nyanser gå förlorade. Visserligen är Booth duktig på att fylla i en del luckor genom att hänvisa till händelser i det förflutna, men du kommer aldrig att få en heltäckande bild om du inte har hängt med från början.

Och jag lovar att du inte vill missa en enda liten detalj i den här följetongen!

Bokfakta:

Författare: Stephen Booth
Titel: Dead and Buried
Utgivningsår: 2012
Förlag: Spehre
Format: Häftand
Antal sidor: 372
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Ben Cooper & Diane Fry (del 12)
Betyg [Rating:4/5]

 

 

 

 

 

Comments

  1. Det här är faktiskt en av få (känns det som i alla fall) serier som jag inte läser, men första delen har stått i hyllan sedan 2010. Efter att ha läst detta så är jag glad att den faktiskt finns med i min boktolva i år så den är planerad att läsas redan i november 🙂
    Monika recently posted..Fullbordad utmaning #3

  2. Jag erkänner- blev rejält nyfiken:) Måste börja plöja igenom serien, hittills har jag ju inte läst en enda…
    boktok73 recently posted..Bokbloggsjerkadags

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: