Baksidestext: As DI Nicola Tanner investigates what appears to be a series of organised killings, her partner Susan is brutally murdered, leaving the detective bereft, and vengeful. A POWERFUL ALLY Taken off the case, Tanner enlists the help of DI Tom Thorne to pursue a pair of ruthless killers and the broker handing out the deadly contracts. A CONSPIRACY OF SILENCE As the killers target their latest victim, Thorne takes the biggest risk of his career and is drawn into a horrifying and disturbing world in which families will do anything to protect their honour.

Mina tankar: Jag är hur kluven som helst till Love like blood . Det är i sanning en bedrövlig fortsättning på den s.k. standalone Die of Shame , samtidigt som den läskigaste 14-åringen som jag någonsin har stött på gör mig tillika rädd som en aning ”förtjust”. Och han är hela behållningen från den här boken. 

Spoiler alert!!

Jag antar att huvuddelen av min besvikelse hänger ihop med att jag verkligen ville att intrigen i Die of Shame skulle få ett mer värdigt och intressant slut. I den här boken möts Tom Thorne och Nicola Tanner igen på grund av vad som hände i Die of Shame, och även om jag omedelbart tog henne till mig skulle jag ha uppskattar mer djup från Billinghams sida. Det fanns så otroligt mycket mer att göra med händelserna i Die of Shame så att en sådan etablerad och skicklig författare som Mark Billingham ”enkelt” skulle ha kunnat skriva en uppföljare utan att blanda in nya karaktärer och intrig. Intrigen får visserligen ett slags avslut i Love like blood men det är alldeles för tamt och ointressant för min smak. Jag tror ärligt talat att jag aldrig har varit så besviken på en författare som jag är på Billingham och just nu känns det inte som att jag kommer att förlåta honom i första taget.

Något som mer eller mindre har blivit ett undantag är att författare ska skriva om hedersmord eller andra saker kopplade till religion och Billingham är inget undantag. Huruvida han kan ge en trovärdig och korrekt bild av hur dessa familjer verkligen lever i västvärlden ska jag låta vara osagt, men jag lovar att Billingham lurade mig både en och två gånger längs vägen (vilket i och för sig inte är särskilt svårt), och inte kände jag mig så lite ”billig” när jag borde ha insett vart de hela skulle leda långt innan upplösningen kom.

Precis som oss vanliga dödliga människor kämpar Tom Thorne och hans partner Helen med att få livet att gå ihop med jobb, plastbarn (i Thornes fall) och bostad. Och även om det känns rätt befriande att allt inte är en barnlek ens i fiktionens värld kan det bli rätt tråkigt om detta/dessa ”problem” drar ut på tiden alltför mycket, vilket definitivt är fallet här.

Även om jag tycker att Nicola Tanner är en mycket intressant karaktär förstår jag inte riktigt varför Billingham kände ett sådant stort behov av att ta med henne som en karaktär vid sidan om Thorne. Hon skulle enligt min mening göra sig mycket bättre som en huvudkaraktär helt fristående från Thornes influenser för han har onekligen ett mycket kompetent team redan som det är.

Fördomarna pyr ut genom sidorna och det är rätt tillfredsställande att så många personer har helt fel när de sprider ut sina etiketter åt höger och vänster.

Det är uppfriskande att se att Tom Thorne inte bryr sig särskilt mycket om etikett när han trotsar givna order, och det gillar jag. Jag har läst om det så många gånger men jag slutar aldrig förvånas över hur mycket politik det finns inom polisyrket, åtminstone i fiktionens värld. Och jag blir så arg på de som tänker mer på sina karriärer än vad som är rätt och fel, och som säger ”ja, amen” oavsett vad det gäller om ordern kommer från högre ort. Sådana människor ger jag inte ett rutten lingon för.

Se där, jag lyckades ändå skrapa ihop rätt många positiva saker men de uppväger ändå inte den djupa besvikelsen jag fortfarande känner så här långt efteråt.

Trivia: 2017 gjordes Billinghams In the dark och Time of death om till en tv-serie som jag inte har sett ännu. I rollerna finns en mängd skådespelare som jag vad jag kan minnas inte har träffat på tidigare. Har dock inte bestämt mig för om jag ska våga ge mig på att se den. Har du gjort det?