Recension: Sanningen av Harlan Coben

Baksidestext: Före detta stridspiloten Maya Stern ser en otänkbar bild fångas av den digitala babyvakten: hennes tvååriga dotter Lily leker med sin pappa Joe – som blivit brutalt mördad två veckor tidigare…

Mayas liv skakas om ytterligare när det framkommer att det finns ett samband mellan det olösta mordet på hennes syster Claire och joes död. För att hitta svaret på gåtorna måste Maya ta itu med djupa hemligheter från det förflutna, men några gör allt för att sanningen ska förbli dold.

Mina tankar:

Harlan Coben är en mästare på att med få medel skriva ihop en spännande historia med luriga vändningar och oj så bortkollrad jag kände mig i slutet.

Som sig bör av en erkänd och mycket hyllad författare drar allt igång redan från första sidan även om det här handlar om ett mord som redan har skett, och vad som följer efter det.

Dagens teknik har en avgörande roll här och trots att jag på ett sätt njuter av det som är möjligt i dag kryper det i skinnet på mig av obehag när jag tänker på hur övervakade vi faktiskt är nu för tiden. Det som ser ut som en oskyldig fotoram är i själva verket något helt annat, en tubkikare med en räckvidd på flera mil kan faktiskt se rakt in i ditt vardagsrum (har förvisso inget med just den hör boken att göra, men jag pratar om egen erfarenhet), alla CCTV som finns där ute etc.

Andra teman är kärlek, svek, hat, blåögdhet och ren och skär kallblodighet. På ett plan kan jag förstå var och ens reaktioner angående detta, men på ett annat är det mig totalt främmande att någon skulle kunna klara sig undan rättvisa i dessa fall. Många gånger när jag har läst en bok har jag känt vilken betydelse ett alibi skulle ha i ett sådant här fall;  kan man inte uppvisa ett sådant sitter man rejält i skiten, och därmed skulle jag, precis som många andra singlar vara i ett tufft läge oavsett hur oskyldiga vi skulle vara.

På tal om övervakning; här har Maya full tillgång till hennes dotters dagis där hon helt enkelt kan logga in på en app för att se vad hennes dotter har för sig. Även om jag skulle ha önskat att denna funktion fanns när mina barn var små skrämmer det samtidigt livet ur mig. Vill vi verkligen veta exakt allt som händer, och vill vi verkligen ha en sådan fullständig kontroll över våra barn, och skulle vi då verkligen lämna över dem till någon annans vård när vi själva är tvungna att jobba?

Ett annat dilemma uppenbarar sig här: vad skulle du göra om du visste att en i din familj (eller åtminstone i din släkt) hade gjort något väldigt förbjudet. Skulle du skvallra, eller skulle du hjälpa polisen att få fast den/de som var skyldig/skyldiga till dådet? Om man inte befinner sig i den situationen förstår jag att det är en omöjlig fråga att svara på men tänk om du skulle hamna där någon gång. Vad tror du att du skulle göra då?

På samma gång blir jag förundrad och inte så lite imponerad över människor som gör allt för att deras land ska göra gott för sina landsmän. Maya har så mycket av det mod som jag själv saknar, och jag kan inte låta bli att imponeras av henne. Stridspilot? Det säger väl en hel det om en karaktärs egenskaper, eller hur?

Jag är mycket tacksam och imponerad över den berättarkonst som Coben uppvisar.

Vill du se filmklipp om Coben finns en hel del nyttig information här.

Sanningen är ett recensionsexemplar från Bookmark Förlag i översättning av Jan Malmsjö.

Speak Your Mind

*