Jag skriver mer än gärna, men det finns två saker som stoppar mig från att vara så kreativ som jag skulle vilja vara.
Innan datorns intåg i mer eller mindre varje hem var det papper och penna som gällde om man ville författa en text. Då var det skrivkrampen som berövade mig möjligheten att ta tag i skrivandet på allvar. Nu pratar jag inte om den skrivkramp som vissa författare drabbas av, nej jag pratar om den fysiska smärta jag känner bara efter att ha skrivit ner några få meningar på ett papper. Jag kan inte, i stundens ingivelse, dra fram anteckningsboken när en idé dyker upp i huvudet, eftersom jag endast efter ett par ord får så ont i armen att jag inte ens själv kan läsa vad jag har skrivit.
Tyvärr är detta ett handikapp som jag lever med än i dag och för ett antal år sedan trodde jag att en diktafon skulle vara lösningen på mitt problem. Den är förvisso guld värd, men den har i sanning sina begränsningar. Eller det kanske snarare är jag som har begränsningar, eftersom jag absolut inte känner för att dra upp den ur fickan och börja prata in stödord när jag t.ex. är i affären för att handla livsnödvändigheter. Om det inte vore för att jag bor på en liten ort så hade jag nog inte brytt mig, men man behöver väl inte ge människor anledning att tissla och tassla om en mer än nödvändigt?
Min första dator gjorde entré i mitt hem i början av 90-talet. Den blev min bästa vän och jag skrev som aldrig förr. Jag kunde sitta i timmar och producera den ena texten efter den andra och jag tröttnade aldrig.
Fibromyalgin satte stopp för detta 2008 och nu är det helt enkelt kroppen som bestämmer när jag kan skriva, hur länge jag kan skriva och inte minst om det över huvud taget är någon idé att jag sätter mig ner och försöker producera en rad eller två.
Allt sammantaget är som du säkert kan förstå en aning frustrerande och jag försöker ständigt komma på lösningar som skulle kunna underlätta min vardag. Dock har jag hittills kammat NOLL.
Känner du igen dig? Sitter du inne med några revolutionerande tips? Dela gärna med dig i så fall för jag är beredd att prova på i princip vad som helst bara jag får vara så kreativ som jag skulle vilja vara.
Hur gick det med tandläkarbedövningen, jag har använt triggerpunktblockader och jag tyckte de fungerade så länge som man gick på behandling. Sen avtog effekten tyvärr fort. Det finns diverse läkemedel som kan hjälpa mot smärtan, de flesta av antidepressiv karaktär, cymbalta, lyrica och tryptizol är några exempel. För mig fungerade inte sådan medicin något vidare tyvärr. Mina tips är varma bad (kolla upp om sjukgymnastiken har varmvattenbassäng), spikmatta, TENS och varma omslag. Och förutom vila när kroppen kräver det också daglig motion i lagom mängd. En kort promenad till exempel. Många säger också att en kost som inte innehåller så mycket kolhydrader underlättar, jag fick problem med gallan av den typ av kost så det passade inte mig tyvärr. Kosttillskott i form av kalcium, zink, magnesium, b-vitamin och selen rekommenderas också. Och mitt egna tips är att undvika smärtstillande så gott du bara kan, risken för läkemedelsutlöst smärta är stor vid långvarigt bruk!
bokstavkommapunkt recently posted..I brevlådan
Tack vare tandläkarbedövningen har jag mycket mindre ont nu, men hur ont jag har beror mycket på mig själv och hur tjurig jag är. Jag har fått en mängd olika värktabletter, men det finns ingen som fungerar. De tar inte ens bort topparna. Däremot hjälper Tryptizol mig att sova mycket bättre vilket är en ovärderlig hjälp för mitt allmänna välbefinnande.
Sedan en tid tillbaka har jag dragit ner på kolhydratsintaget, och numera kör jag någon egen variant mellan LCHF och GI. Jag opererade mig för gallsten för drygt 1,5 år sedan och sedan dess kan jag äta vad jag vill. Magen säger dock ifrån om jag äter för mycket kolhydrater.
Ett tips ! http://www.kunskapskällan.se
Förstår till viss del hur det känns. Jag överansträngde handleden för mer än 10 år sen , och under flera år var jag väldigt svag i musklerna och var tvungen att ha handledsskydd. Det var jättejobbigt att sitta och skriva med penna för jag fick liksom kramp i handen. Det gick bättre att skriva på datorn, men även det var jobbigt under lång tid.
Twitter: johanssonshenke
says
Förstår verkligen din frustration. Det låter fruktansvärt. Jag har, tack gud, inga sådana besvär. Däremot lider jag lite av att jag sitter för mycket och har köpt in en skrivpulpet (där jag främst läser).
Henrik Johansson recently posted..Att anteckna
I morgon ska jag ringa till en läkare som behandlar värk med tandläkarbedövning. Jag är så pass desperat att jag är villig att prova vad som helst. Att jag inte kan skriva med papper och penna kan jag leva med, men det är värre att inte kunna använda datorn när och hur mycket man vill.
Twitter: lindaode
says
Usch vad tungt och tråkigt! Vi använder Dragon Dictation ibland för elever som har dyslexi. Talar du tydligt så skriver datorn det du säger. Eller telefonen eller iPaden snarare då det är en app.
enligt O recently posted..Jo tack, ibland funkar minnet bra
Om jag hade haft råd så skulle jag omedelbart ha köpt en iPad eller Smartphone, eller ännu hellre båda, för jag inbillar mig att det ska vara lättare att skriva på dem. Fast vad vet jag som bara har en vanlig hederlig laptop och en ännu vanligare mobiltelefon…