För en tid sedan blev jag kontaktad av Jessica på kommunikationsbyrån Pronto. Hon ville veta om jag var intresserad av att delta i ett bokprojekt, men hon var inte särskilt villig att ge mig några detaljer kring vad det hela skulle gå ut på. Det enda jag egentligen fick veta var att det skulle ge mig en mer spännande läsupplevelse eftersom fiktion och verklighet skulle knytas ihop på ett lustfyllt sätt. Nyfiken som jag är bestämde jag mig för att tacka ja, men så här i efterhand förstår jag ju att jag borde ha låtit bli.
Prontos första misstag bestod i att det dröjde ett bra tag innan boken väl dök upp, och är man begåvad med ett så dåligt minne som mitt så kan ni ju föreställa er mitt ansiktsuttryck när jag slet upp paketet och fick syn på ett bokomslag som skriker ut: ”Grattis Annika Abrahamsson, […].” Det tog några sekunder innan jag kom att tänka på Jessicas mejl, och det var först då som jag kunde släppa tanken på att jag hade blivit utsatt för ett dåligt skämt.
Prontos andra misstag var att de ansvariga tog för givet att alla som hade tackat ja skulle slänga sig över boken direkt när den väl kom. Det gjorde inte jag, utan den hamnade i bokhyllan eftersom jag hade en hel del böcker som stod före i kön. En dag damp ett brev från Vita sjärnan ner i min brevlåda och jag fnös högt när jag läste det. Om jag hade följt ”regelboken” hade jag kanske gjort kopplingen, men som läget nu var förpassade jag brevet till återvinningen där jag tyckte att den hörde hemma.
Det var först när jag började skumma runt bland recensioner som ett Liljeholmens gick upp för mig, men inte blev jag mer imponerad för det.
Boken då?
Titeln speglar handlingen väl, och det är väl det enda som är – om inte bra – så i alla fall okej med den här boken. I huvudrollen har vi Jacob Niller som vinner en kvarts miljard kronor och därefter tar sig hans liv en helt annan vändning. Han kontaktas av än den ena, än den andra och hans agerande i vissa situationer retar gallfeber på mig. Jag menar, hur naiv har man egentligen tillåtelse att vara?
Ett annat störningsmoment är hur författaren har valt att framställa i stort sett alla karaktärer som offer: Niller är ett offer eftersom han har vunnit mer pengar än vad han kan göra av med, Irina är ett offer eftersom hon lurades till Sverige under falska förespeglingar om ett bättre och rikare liv, Ulla Lindkvist är ett offer eftersom organisationen hon jobbar på har en korrupt chef, och så fortsätter det i det oändliga. Enda undantaget är skurken Karl Elfenben som gestaltas på ett sådant sätt att han faktiskt väcker någonting som man kan kalla för känslor inom mig.
Jag läste någonstans att Pieter Tham ska komma med en uppföljare till Rekordvinnaren, men den tänker jag definitivt inte läsa.
Min så kallade lystfyllda läs”upplevelse” kan sammanfattas i ett och samma ord: Trams!
Andra bloggare om Rekordvinnaren.
Bokfakta:
Författare: Pieter Tham
Titel: Rekordvinnaren
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bladh & Bladh
Format: Inbunden
Antal sidor: 318
Källa: Förlaget
Intresse: Spänningsroman
Betyg [Rating:1/5]
Underbar recension och jag håller med om varenda ord 🙂
Monika recently posted..Topp Tio böcker jag läst under 2012
Har Jessica tagit kontakt med dig som hon ”lovade”? Jag har inte hört ett ljud ifrån henne och det kanske hänger ihop med att hon inser att projektet inte var särskilt lyckat!?