Recension: Elizabeth George: Stråk av rött

Stråk av rött är Elizabeth George 15 roman i hennes Kommissarie Lynley serie. Läsaren kastas som vanligt in i byns lokalbefolknings komplicerade liv och relationer, och vem som helst av dem kan vara mördaren.

Kommissarie Thomas Lynley har i sorgen efter sin mördade hustru gett sig av på vandring längs Cornwalls klippiga kust. Han har givit sig iväg utan identitetshandlingar och sin polisbricka har han lagt åt sidan. På sin väg uppför de slippriga stigarna råkar han på en kropp som ser ut att ha fallit från en hög klippa ovanför. Detta får Lynleys polisinstinkter att väckas till liv och han tar sig så småningom till en ensligt belägen stuga där han slår larm. För det är ett mord, det ser ut att vara ett simpelt sådant, men som i de riktigt bra och sinnrika mordhistorierna är det inte så enkelt som det vid första anblicken synes var.

Såväl miljö- som personbeskrivningarna är fullkomligt lysande, och det är också det som George lägger ned mest tid på innan hon påbörjar skrivandet av sina böcker. George åker till England tre – fyra gånger om året, och varje gång stannar hon i ungefär tre veckor. Hon åker dit för att på ort och ställe besöka platserna hon har tänkt skriva om i sina böcker. Det är inte bara för att ge mer trovärdighet åt berättelserna som hon utför denna minutiösa miljöresearch. Dessutom får hon betydligt fler idéer som hon inte skulle få om hon satt framför en tom dataskärm.
George säger själv att hon är extremt left-brained vilket innebär att hon närmar sig den bok hon ska skriva på ett organiserat sätt. Hon kan inte börja skriva förrän hon har mördaren, offret och motivet. Därifrån jobbar hon med frågor och svar metoden: Det vill säga att hon ställer en massa frågor till sig själv för att täta intrigen. Därifrån är steget inte stort till att göra en lista av de personer som ska ta plats i intrigen. Därefter skapar hon karaktärerna en efter en. Hon skriver i ett stadigt flöde ända tills hon känner att det hon har skrivit om just den här karaktärerna också är lika med sanningen. Hon känner det i hela kroppen när hon har kommit i hamn: “It´s like a surge of excitement that tells me that´s it.”

Stråk av rött, eller Careless in red som den heter i original. tog kritikerna i väst med storm. Mottagandet i Sverige var något svalare. Lotta Olsson, DN, skriver t.ex att hon tycker att Gerorge berättarteknik håller länge men att den inte räcker hela vägen, “till slut blir det tämligen tråkigt.” Jag håller inte med. Trots att boken är en tegelsten (701) sidor så blir det aldrig långtråkigt. Jag tycker att hon har skrivit en tät intrig, som håller läsaren på halster ända till slutet när sanningen äntligen kommer fram i ljuset.

Lyssna på Elizabeth George egna tankar om Careless in red

http://www.elizabethgeorgeonline.com/video/eg-carless/video_carelessinred.htm

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: