Författarporträtt: Ian Rankin

Ian har en meritlista som är lika omfattande som Nilen är lång. Till dags dato har han skrivit inte mindre än 23 romaner, två novellsamlingar och en non-ficition bok. Dessutom har han skrivit ett bidrag till Quick Reads 2009, som är ett projekt för att förmå äldre mindre läsvana människor att läsa mera.

Ian Rankin föddes den 28 april 1960 i den skotska byn Cardenden, Fife. Byn var liten och där fanns inte mycket som ungdomarna kunde sysselsätta sig med. Enligt Rankin, fick man antingen förlita sig på sin fantasi eller ansluta sig till ett gäng. Han valde det förstnämnda och som ung tonåring köpte han sju – åtta serietidningar varje vecka. De blev hans inspirationskälla till att göra egna tidningar med streckgubbar och pratbubblor. I tolv- trettonårsåldern började han intressera sig för böcker. Han var en flitig besökare på biblioteket där han lånade Gudfadern eller några blodiga Western titlar. Hans föräldrar hade ingenting emot det eftersom en respekterad man hade sagt till dem att “Det spelar ingen roll vad han läser så länge han läser.”

När Rankin fick upp öronen för popmusiken startade han en egen popgrupp – dock bara i fantasin – som han skrev låtar till. Men inte nog med det: han designade deras skivomslag, arrangerade gruppens turné etc. Hans ändlösa fantasi tillsammans med flitig läsning gjorde att han till slut hamnade i Edinburgh. Där växte också hans längtan att bli , dock inte kriminalförfattare. Han trodde på allvar att den genren började med Agatha Christie och slutade med Raymond Chandler.

Låttexterna byttes senare ut mot poesi och dikterna fick flera utmärkelser. Samtidigt som han läste engelsk litteratur vid Edinburgh University skrev han noveller. Det var ur en av dessa noveller som John såg dagens ljus.

John Rebus födelse

Rankin hade läst några av McIlvaney´s böcker. Eftersom han fortfarande var respekterad i det skotska litterära samfundet, trots att han skriver kriminalberättelser, noveller och poesi, tyckte Rankin att det var okej att göra ett försök med det skotska gotiska, tartan noir. Det hela började med en ordlek: noughts and crosses/knots and crosses. Rankin gillade idén med en polisman som skulle få små ledtrådar skickade till sig, och han ville skriva en bok som spelade ett spel med läsaren. Han kände då att en “Whodunit”-roman nog var den bästa vägen att gå. Namnet på bokens hjälte fick han genom att korsa John Shaft (en skapelse av Ernest Tidyman) med bokidén: en ordlek förmedlad genom bilder, det vill säga Rebus. Rankin tycker själv att han var både ung och dum när han skapade sin karaktär. Det enda han visste om kriminalgenren var det som han hade sett på tv, film eller läst om i andra romaner. Dessutom tycker han att namnet han gav sin karaktär är riktigt idiotiskt.

Boken Knots and Crosses (finns ej i svensk översättning) var först inte tänkt att bli startskottet för en hel serie böcker med John Rebus i huvudrollen. Rankin exprimenterade mycket med olika genrer – thriller, spionromaner etc – tills flera stycken frågade vad som hade hänt med Rebus. Det fick honom att återigen ge liv åt detektiven som han påstår att han ännu inte har lärt känna. Trots att han har skrivit så många böcker om honom har han bara en vag idé om hur han ser ut.

Han vill inte prata för mycket om Rebus eftersom han är rädd att han då skall försvinna i ett rökmoln eller liknande. Han tycker över huvud taget det är svårt att prata om sina karaktärer. Däremot pratar han gärna om sig själv och sina böcker. Att prata om karaktärerna, och då framför allt om den som håller samman böckerna, är alkemi. Rebus är blott och bart en skapelse från Rankins fantasi, och han såg dagens ljus långt innan han någonsin hade träffat en riktig polis. Därför kan han ej vara baserad på någon sådan.

Rankin var 25 när han skrev Knots & Crossing och Rebus var nästan 40 när allting startade. De 40-åringar som Rankin kände på den tiden var hans äldsta syster och hennes man. Några kritiker har försökt att skriva om Rebus i kritiska ordalag, men dom har inte klämt dit honom. Så vitt Rankin vet så kör han omkring på Princes Street (se foto ovan) för att sedan hamna på Oxford Bar där han väntar på att han ska komma in genom dörren med en ny historia åt honom. “It´s coming, John.” Eller den gjorde det i alla fall för i och med Rebus sista fall tystnade hans röst för alltid. Sagan om John Rebus är all.

Anekdot

När Rankin skulle göra ett försök till research, 1985, hände en snöplig grej. Han tog kontakt med en polisman som frågade vad boken skulle handla om. Svaret var barnamord. Vad han inte visste då var att ett barn nyligen hade blivit bortfört i Leith, och att ett mord hade planerats. Poliserna tog hans personuppgifter och han blev misstänkt nr 350. Han fick besvara fler frågor än vad de besvarade hans.

Ian Rankins fascination för Edinburgh

I en intervju för The Scene försöker Rankin förklara varför Edinburgh har inspirerat så många författare, inklusive honom själv. Hans personliga fascination för staden startade redan 1978 då han gick på universitet. Trots att han har bott fyra år i London och sex år i Frankrike så drivs han alltid tillbaka till Edinburgh. Han har svårt att sätta fingret på exakt varför det har blivit så, men det är där han känner sig som mest hemma.

Staden som bara har ca 400 000 invånare blandar vildmark med stadsliv. Där finns också en blandning mellan det gamla och det nya, mellan tuffare områden och områden som är mer civiliserade. Här finns ett kontinuum av kreativa tankar: det finns helt som enkelt många historier som ännu inte har blivit berättade … ännu.

Inspirationen kommer till honom överallt i Edinburgh, framför allt när han promenerar. Överhörda samtal är exempel på en sak som kan sätta bollen i rullning hos Rankin. Han understryker att det är svårt att bo i Edinburgh utan att få en känsla av att det är en plats som har inspirerat författare, både långt tillbaka i tiden såväl som i nutid. Som exempel nämner han Waverley Station, uppkallad efter Walter Scotts roman. Här finns även en staty av Sherlock Holmes eftersom Arthur Conan-Doyle föddes och växte upp där. Det är även hemstaden för Harry Potters skapare J.K. Rowling.

 

Innan han blev författare på heltid utövade Rankin ett flertal olika yrken, alltifrån grapefruktsplockare och skattmas till journalist och punkmusiker i punkbandet The Dancing Pig. Skrivandet släppte han emellertid aldrig och det är då i alla fall jag tacksam för.

Om du gillade det här inlägget, läs det här!

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge