Jag vet att jag tjatar om Griffiths
Jag kan inte låta bli att tjata om Elly Griffiths och hennes helt underbara böcker. Att jag över huvud taget kom att tänka på henne i dag beror på en engelsk recension jag läste om The Janus Stone som precis har fångat mina tankar om framför allt karaktärerna Ruth Galloway och Harry Nelson. Men det är inte allt! Såväl bloggaren själv som de som har kommenterat har synpunkter på den kursiverade mördaren som dyker upp i den här boken.
Den kursiva stilens vara eller icke vara, var ju föremål för en bokbloggsjerka för inte alltför länge sedan och den delar upp läsarna i tre läger: de som inte ens tänker på det, de som tycker att det är ok så länge som det inte blir för mycket av det goda, samt de som inte alls står ut med det. Jag tillhör den sistnämnda gruppen men ska jag vara ärlig så tänkte jag inte ens på det när jag läste den här boken. Detta kan t.ex. bero på att dessa partier var osedvanligt välskrivna, att mördaren inte fick onödigt mycket plats i intrigen eller att jag var på ett synnerligen gott humör när jag satt djupt försjunken i Galloway och Nelsons äventyr. Oavsett vilket så är jag glad för varje gång jag kan läsa en bok utan att hänga upp mig på någon detalj. Och när det handlar om Griffiths böcker får man snarare se till att man har hållit magen i trim så att man orkar skratta åt alla snöpliga situationer och tankegångar som dyker upp.
Sist men inte minst vill jag pusha för bloggen Reactions to Reading, som inte bara delar min kärlek till Griffiths utan där det dessutom finns massor av intressant läsning att hämta.
Related posts:
- Recension: Janusstenen av Elly Griffiths
- Recension: The House at Sea´s End av Elly Griffiths
- Elly Griffiths ”teaser”
- Anne Holt om att skriva deckare
- Författarintervju – Elly Griffiths
Comments