Recension: The Woman in Blue av Elly Griffiths

Baksidestext: When Ruth’s friend Cathbad sees a vision of the Virgin Mary, in a white gown and blue cloak, in the graveyard next to the cottage he is house-sitting, he takes it in his stride. Walsingham has strong connections to Mary, and Cathbad is a druid after all; visions come with the job. But when the body of a woman in a blue dressing-gown is found dead the next day in a nearby ditch, it is clear Cathbad’s vision was all too human, and that a horrible crime has been committed. DCI Nelson and his team are called in for the murder investigation, and soon establish that the dead woman was a recovering addict being treated at a nearby private hospital.

Ruth, a devout atheist, has managed to avoid Walsingham during her seventeen years in Norfolk. But then an old university friend, Hilary Smithson, asks to meet her in the village, and Ruth is amazed to discover that her friend is now a priest. Hilary has been receiving vitriolic anonymous letters targeting women priests – letters containing references to local archaeology and a striking phrase about a woman ‘clad in blue, weeping for the world’.

Then another woman is murdered – a priest.

As Walsingham prepares for its annual Easter re-enactment of the Crucifixion, the race is on to unmask the killer before they strike again…

Mina tankar:

Ok, låt oss börja med det negativa! Jag är ateist och därav tycker jag att det är lite väl mycket snack om präster, tro etc. och jag kan mycket väl förstå DCI Harry Nelsons frustration när han blir tvungen att separera fakta från religiösa myter. Om den här boken skulle ha skrivits av någon annan än Elly Griffiths är jag säker på att jag skulle ha lagt undan boken i jakt på något annat att läsa. Men en bok om Ruth Galloway och Harry Nelson är som att komma hem till gamla goda vänner, och goda vänner betyder mer än något annat.

Apropå Ruth så viker jag mig dubbel av skratt vid flertalet tillfällen eftersom hon har en hel del fuffens för sig som jag känner igen mig i. Visserligen går jag inte så långt att jag rakar in allt utom böcker under soffan när jag städar men å andra sidan kan jag inte påstå att jag har världens renaste lägenhet heller. Långt därifrån!

Vidare så antar Harrys och Michelles (hans fru) relation en ny dimension vilket jag inte alls var förberedd på, men å andra sidan borde jag ha sett det komma. En av Ellys absoluta största styrkor är att hennes karaktärer aldrig går inte i stå och deras inbördes relationer hittar ständigt nya vägar till utveckling. Och jag håller med Linn Åslund, Dast Magazine när hon, med avseende på att karaktärerna är som riktiga människor, med fel och brister, fantastiska och föränderliga: ”[d]et gör att de sista raderna i boken är så hjärtskärande att väntan på nästa bok känns outhärdlig”.

Lättsam underhållning som mitt i allvaret erbjuder en stund av hemtrevnad och kärlek som bara goda relationer kan tillhandahålla. Om du inte har läst Ellys böcker än är det dags att du börjar göra det nu. Nedan följer en lista över hennes böcker om Galloway och Nelson som med fördel ska läsas i rätt ordning:

  1. The Crossing Places
  2. The Janus Stone
  3. The House at Sea´s End
  4. A Room Full of Bones
  5. Dying Fall
  6. The Outcast Dead
  7. The Ghost Fields
  8. The Woman in Blue
  9. The Chalk Pit
  10. The Dark Angel

Lyssna på Elly Griffiths egna tankar om The Woman in Blue här:

Speak Your Mind

*