Lärorik jerka

I helgens jerka ställde jag frågan om hur den ultimata recensionen ser ut och gissa om jag har lärt mig massor och fått en hel del tips som jag suger åt mig med hull och hår. Samtidigt har en hel del frågor väckts som i vissa fall har lett till intressanta diskussioner. Kul!

En hel del av det som framkom får redan plats i mina recensioner men däremot har jag aldrig tänkt på att:

  • göra jämförelser eller kopplingar till samtida händelser av olika slag eller att göra personliga kopplingar till boken och/eller karaktärerna alternativt knyta böckerna till små saker i vardagen – skribentens eller gemene mans (Christoffer, TinaO)
  • hålla recensionerna korta (*mer om detta längre ner i inlägget) där det framgår vad som var så speciellt med boken (boktok73, Boklusen).
  • berätta varför man läser boken ifråga (Issa)
  • skriva om en känsla, tanke och fundering som boken väckte (Blogg bohemen, Bokdivisionen)
  • berätta om man bör läsa böckerna i ordning eller inte samt länka till recensioner av samma författare hos samma bloggare (Susanne)
  • ge tips om liknande böcker i stilen ”om du gillar den här kanske du också gillar …” (Sara pepparkaka)
  • hålla ner antalet länkar till max tre för att inte trötta ut läsaren (Klok som en bok)
  • länka till andra bloggar som har läst samma bok (Bokmamma)
  • dra paralleller till tecken i tiden, eget liv eller kanske andra böcker (Anna)
  • ge en förklaring till vad betyget står för eftersom det är så olika för olika personer (Monika)
  • försöka skriva så att läsaren fångas direkt (Marie)
  • tänka i termen av ”hardutänktpåensakrecension” där man hittar en liten spännande detalj och/eller en annorlunda infallsvinkel (Enligt O)

Om jag skulle försöka anamma samtliga dessa tips i en och samma är det stor risk att jag skulle drabbas av den skrivkramp som Lotten lite skämtsamt (?) flaggade för och att inlägget skulle  bli på tok för långt. Eller skulle det, det? Många av er som deltog var överens om att recensionen skulle hållas kort eftersom ingen har särskilt mycket tid över i dag för att läsa långa inlägg. Men vad kännetecknar ett kort respektive ett långt inlägg? Ska det vara så komprimerat att man inte ska behöva skrolla ner på sidan, eller kan man säga att min recension av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquists Kråkflickan är ”lagom”?  Berätta vad ni tycker för jag är ”urnyfiken” på hur ni resonerar kring detta!

TinaO skrev i sitt inlägg att ”för vissa böcker funkar det bättre om det inte följer med så mycket lull-lull, medan andra gånger har böckerna hur mycket som helst att vinna på lite extra allt om författare, andra bloggar, youtube-klipp osv.” Naturligtvis väckte detta min nyfikenhet så jag var bara tvungen att fråga henne vilka böcker hon skulle placera i respektive kategori och svaret jag fick var att ungdomsböcker och deckare ofta kan vinna på lull-lull medan hon hellre vill skapa sig en helt egen bild av mer renodlade författare och deras romaner. Håller ni med?

Tips: I en kommetar till Susannes inlägg  skrev Monika att hon ”brukar skriva med vit text om [hon] känner [sig] tvingad att skriva något som kan uppfattas som en spoiler, då får läsaren själv bestämma om hon/han vill läsa det. Det är ju en alldeles lysande idé, eller vad säger ni?

Till sist måste jag bara lyfta fram Hanna som verkligen skjuter fram hakan när hon skriver att ”Den ultimata recensionen är givetvis den recension ni kan läsa här på Feministbiblioteket!” Underbart!

Tusen tack alla ni som deltog och jag hoppas att diskussionen kan fortsätta ett litet tag till med det här inlägget. Era egna tankar och åsikter om det som hittills sagts i den ”ordinarie” jerkan är naturligtvis också välkommet!

 

Comments

  1. Hanna Lager
    Twitter:
    says:

    Oj, jag hoppas att ingen tror att jag alltid är så självcentrerad. jag ville bara locka folk att skriva gästrecensioner 😉

  2. Jag har fått massor av idéer och nya funderingar om hur man kanske kunde göra och skriva. Och jag kan hålla med om att det inte är kvantieten det kommer an på, utan kvaliteten 🙂

  3. Den var verkligen lärorik i att se hur andra resonerar. Jag var skämtsam, fast ändå inte bara i min kommentar. Frågan blir ju vem man skriver för. Skriver man för sig själv eller för andra?
     
    Själv tillhör jag de som vill ha (och alltså skriver!!!) lite längre recensioner. För korta lockar sällan. Man till syvende och sist är det inte längden utan något i skrivsättet som gör att jag läser vissa recensioner med större behållning än andra.Jag blir som gladast när någon säger att de lockats till att läsa en bok pga något jag skrivit. Och jag blev väldigt glad när jag fick ett mejl med beröm för mitt sätt att skriva. Det räcker liksom om en person tycker det!

    Konstaterade f.ö. igår att lokaltidningens recension av Gengångare var erbarmligt dålig, jag undrar om hon ens läst boken… Då har jag läst betydligt bättre recensioner på webben!

    Och så bekräftar jag min förkärlek för långa inlägg genom att skriva en sådan kommentar:-D

    • Beröm är alltid härlig och på något konstigt vis tycks man växa några extra cm varje gång 🙂

      Jag skulle aldrig kunna skriva riktigt korta recensioner och ändå få med allt jag vill säga därav tänker jag fortsätta i samma anda som tidigare. Däremot kommer jag att ta med några av de tips jag fick men alla kommer dock inte att dyka upp i en och samma recension.

      Inom kort tänkte jag för första gången ge mig på att skriva en recension på engelska. Ombyte förnöjer 🙂

  4. Mycket lärorikt och väldigt roligt att läsa om hur andra tänker! Det här är lite av bokbloggandet när det är som bäst! Massor med input som sätter igång tankarna och i förlängningen utvecklar mig som skribent.

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge