Recension: Livet och dödens villkor av Belinda Bauer

Baksidestext: »Ring till din mamma.«

»Vad ska jag säga?« 

»Säg adjö.«

Det är så det börjar.

Unga kvinnor terroriseras i trakten kring kustorten Limeburn i sydvästra England. Tioåriga Ruby Trick följer med sin arbetslöse far, John, på nattliga bilfärder för att beskydda dem och jaga vad som snart visar sig vara en mördare. Samtidigt tycks havet anstränga sig till det yttersta för att sluka den lilla byn, som från andra hållet hotas av den vilt växande skogen.

Livets och dödens villkor är en kusligt närgången psykologisk thriller om kärlek och kolsvart destruktivitet, sedd med en tioårig flickas obrottsligt lojala, vettskrämda blick.

Mina tankar:

Jag älskade Belinda Bauers debutbok Mörk jord och jag hade stor behållning av Skuggsida, Finders Keepers och Betraktaren men den här boken gillade jag inte alls!

Visst, det som Ruby tvingas genomgå på grund av sin far är fruktansvärt, men allt är mörkt, trist, tråkigt, händelselöst och tempot är så segt att jag hela tiden tappade koncentrationen.

Karaktärsbeskrivningarna är inte mycket bättre: Ruby mobbas i skolan, hennes mamma jobbar och sliter för att få ihop pengar till brödfödan och pappa John fiskar, dricker öl och klär ut sig till cowboy med grabbarna vid särskilda tillfällen, och däremellan kör han omkring med Ruby på kvällarna/nätterna för att jaga reda på den som mördar kvinnorna i byn. Gäsp!

Det enda som är lite intressant är att familjen Trick bor i ett hus som kallas Tillflykten som i det här fallet har två betydelser, den ursprungliga familjens syfte med huset och den enda platsen som Ruby kände sig trygg på.

Utöver det är det helt dött. Faktum är att jag tyckte att den här boken var så dålig att jag inte inte ens orkade läsa ut den och det hör minsann inte till vanligheterna när jag läser en bok av en författare som jag vanligtvis tycker om.

Livets och dödens villkor är ett recensionsexemplar från Modernista i översättning av Leif Janzon

Andra röster om Livets och dödens villkor finns här.