Recension: Tennison av Lynda La Plante

Baksidestext: I Tennison skildrar  – författaren bakom den brittiska kriminalserien Prime Suspect [I mördarens spår] – än en gång huvudpersonen : den här gången som nyutexaminerad polis i problemdistriktet Hackney i östra London.

Året är 1973 och i den manschauvinistiska polismiljön tvingas Tennison snabbt lära sig hantera chockerande situationer utan någon som helst hjälp eller sympati från sina överordnade. Snart blir hon involverad i sitt första mordfall: en ung, heroinberoende kvinna har hittats död. Strypt.

Mina tankar:

Jag följde slaviskt tv-serien vars sista avsnitt sändes i svensk tv 2007. Nu har jag i ärlighetens namn glömt rätt mycket av själva serien men jag minns hur mycket jag beundrade huvudkaraktären Jane Tennison som spelades av Helen Mirren.

Därför hade jag extremt höga förväntningar på boken som skulle presentera mig för en yngre upplaga av karaktären som hade gripit ett stadigt tag om mitt hjärta. Jag var nyfiken på karaktärer, skeenden, möten, brott och straff och annat matnyttigt som sammantaget skulle leda till att jag skulle få se skymt av den Tennison jag känner, men ack vad jag bedrog mig.

Tennison utspelar sig som sagt 1973 och jag är säker på att Lynda La Plante har gjort vad hon har kunnat för att skildra hur livet såg ut för en nyexaminerad kvinnlig polis på den tiden. Men även om jag vet att det är en milsvid skillnad mellan Englands och Sveriges kultur (både då och nu) kunde jag inte undgå att bli irriterad på såväl Tennison som övriga kvinnliga karaktärer.

Tennison ber allt och alla om ursäkt på var och varannan sida och det blir rätt och slätt patetiskt till slut. Som om inte det vore nog finns här även andra kuvade kvinnliga karaktärer som mer eller mindre är rädda för sin egen skugga, som känner tvånget av att vara bättre än alla andra, som fokuserar på att reagera på ett korrekt sätt i alla situationer och som gör vad som helst för att männen/familjen ska få allt de behöver precis i det ögonblick de behöver det.

Allt detta sker medan männen röker, dricker och gör sitt yttersta för att trampa ner kvinnorna i skoskaften där de hör hemma samtidigt som de använder ett språk som jag förvisso kan relatera till, men som jag aldrig skulle använda om jag inte först hade försäkrat mig om att jag var ensam i rummet.

Stereotypiskt så det förslår! Och som inte det vore nog uppstår det varma och förbjudna känslor mellan ett par karaktärer som är lika förutsägbart som tråkigt.

Intrigen är hyfsat spännande men det är inte mordet på den unga tjejen som intresserar mig mest, utan en helt annan kriminell aktivitet som stod för all den spänning som stod till buds. Med det sagt hade jag förväntat mig ett slut med en mycket högre WOW-känsla, men även det gick om intet.

Kvar stod jag med en bok på drygt 520 sidor som innehöll så mycket ointressant och repetitiv information att det var en bedrift att jag inte började skumläsa den på slutet.

Tennison är definitivt en bok som skulle ha mått bra av en nitisk redaktör som skulle ha skalat bort alla oviktiga beståndsdelar för att göra intrigen så tät och spännande som möjligt, samt förärat vissa karaktärer med en högst nödvändig dynamik.

Del 2, Dolda mördare, kom ut förra året men för närvarande har jag ett för stort berg av olästa böcker för att ens komma på tanken att ge den en chans. Detta innebär dock inte att jag inte kommer att ge den en chans längre fram.

Intervju med Lynda La Plante där hon avslöjar många detaljer om hur det var att skriva den här boken som förflyttar oss bakåt i tiden:

Brittiska Prime Suspect är en som rönte stora framgångar och nu har även Tennison blivit – vars manus har skrivits av Lynda La Plante själv – med titeln Prime Suspect 1973. Serien visades i brittisk TV under hösten 2016 och du kan se trailern nedan.

Jag har inte sett tv-serien ännu men det tänker jag definitivt göra vad det lider!

Tennison är ett från Modernista i översättning av

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge