Recension: Flickan under jorden av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Originalets titel: The Crossing Places
Utgivningsår: 2009
Förlag: Minotaur
Antal sidor: 249
[Rating:3.5/5]

Summering

En man med en hund hittar människoben under en promenad i sumpmarken utanför King´s Lynn i Norfolk. Kriminalkommissarie Harry Nelson tar kontakt med Ruth Galloway, arkeolog och benexpert, för att få benen daterade. Polisen hoppas och tror att de äntligen har hittat kvarlevorna av Lucy Downey som kidnappades för tio år sedan. Tyvärr visar det sig att benen är mer än tusen år gamla och polisen är åter tillbaka på ruta 1.

I samband med Lucy Downeys försvinnande har Nelson fått mystiska brev innehållande arkeologiska begrepp, referenser till rituella offer, den nordiska mytologin  samt intertextuella referenser. När ännu en flicka försvinner och Nelson får ytterligare ett brev ber han Ruth om hjälp att tolka samtliga brev. Snart inser Ruth att hon svävar i livsfara för att hon hjälper polisen. Det blir en kamp mot klockan både för den försvunna flickan och för Ruth själv.

Mina tankar

Jag tycker att det här är en lyckad debut. Boken är bitvis riktigt spännande och i de mer långsamma partierna får man en chans att lära känna karaktärerna som stannar kvar hos en även efter sista sidan är läst.

Boken är skriven i presens vilket inte är speciellt vanligt för den här sortens litteratur. Åtminstone kan jag i skrivande stund inte komma på att jag har läst någon annan deckare med detta berättartempus tidigare. Att skriva boken i presens var ett medvetet val av Griffiths. Hon menar att man behöver känslan av att det som sker, det sker här och nu, när man läser en deckare. Och visst har hon rätt i att man som läsare känner sig mer ”delaktig” när man får ta del av det som händer, när det händer istället för att en berättarröst, i vilken form det än må vara, berättar om vad som hände.

Jag ser fram emot bok nummer två i serien om Ruth Galloway. Den heter The Janus Stone och kommer att finnas i handeln i hemlandet i mars 2010.

Ruth Galloway

Jag kände ögonblickligen att Ruth Galloway skulle bli en karaktär som jag skulle tycka mycket om. Hon är en lite lätt överviktig fyrtioårig arkeolog och benexpert. Hon är singel och bor i ett ensligt beläget hus med endast sina två katter och sin radio som sällskap. Hon läser gärna Rebus och när hon blir nyfiken på något, googlar hon på jakt efter svaret. När jag läste boken skrattade jag till några gånger för saker hon säger och gör stämmer på pricken in på mig själv. Här följer endast ett exempel av många:

När hon ligger i sängen med Rebus uppstöttad framför sig (varför är inbundna böcker så tunga?) och lyssnar till de dunkande rytmerna från stugan intill känner hon sig egendomligt rastlös. […] Hon ser Flints svans försvinna genom kattluckan och tänker att till och med katten ska ut på nyårsafton. Varför är hon så nöjd med att få vara för sig själv? Varför är det där alltid hennes första reaktion på en inbjudan – ett försök att komma på något sätt att tacka nej? (s.70)

Så här säger Griffiths själv om sin karaktär:

Ruth is Head of Forensic Archaeology at the University of North Norfolk. How she came to be interested in archaeology, much less forensic archaeology is a bit of a mystery. She was born and brought up in Eltham, South London, and the nearest she ever came to pre-history was listening to her father’s endless stories of his childhood in Margate.

Then, when Ruth was ten, her parents found God. They became Born Again (their capitals) and embarked on an enthusiastic career of Going to Church and Praying for People (especially for Ruth for whom God remained resolutely hidden).

Ruth took refuge in her books and, after excellent A Levels, went to University College London to study archaeology. She graduated with a first and went on to do an MA at UCL and a PhD at Southampton University. It was at Southampton that she first met Erik Anderssen, the charismatic Norwegian academic who became a great influence in her life. On Erik’s recommendation, Ruth got a job teaching at the new University of North Norfolk and was present at the scene of Erik’s greatest triumph – the discovery of a Bronze Age wooden henge on a Norfolk beach.

The Henge Dig, as it became known, changed Ruth’s life forever. Not only did she meet Peter, the man who was to be her partner for ten years, but she uncovered secrets which were eventually to lead to murder.

Ruth lives alone on an isolated stretch of coastland called the Saltmarsh. She has two cats.

DN:s recensent Lotta Olsson anser att det är en ovanligt fasinerande debut. Jag kan inte annat än att hålla med. Ruth Galloway berörde mig på alla plan och jag är nyfiken på hur hon kommer att  utveckla sig. Vidare är jag nyfiken på om Galloway och Harry Nelson kommer att fortsätta att lösa mordgåtor tillsammans.

Om er nyfikenhet är väckt kan ni läsa ett utdrag ur boken på Griffiths hemsida.

<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<

Om författaren

Griffiths har sedan tidigare publicerat romaner inom andra genren, men Flickan under jorden är hennes debutroman som deckarförfattare. Liksom Sam Bournes böcker innehåller Griffiths debutbok referenser till internet: Galloway är en flitig användare av Google. Det här är väl om något ett bevis på att även deckarna håller på att moderniseras mer och mer, eller vad tycker ni?