Recension: De rättfärdiga av Sam Bourne

Författare: Sam Bourne
Originalets titel: The Righteous Men
Utgivningsår: 2006
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 438
[rating: 2/5]

Summering (från Bokia.se)

De rättfärdiga är en intensiv thriller fylld av action, gåtor och spänning. Sam Bourne tar med läsaren djupt in i religionens dolda värld, med mysticism och bibliska profetior.

En tonårig datahacker stryps i Mumbai. En högerextremist dödas i Montanas obygder. En välbärgad affärsman mördas i Thailand. En hallick i Brooklyn hittas knivhuggen och mystiskt inlindad i en brun svepning. New York Times-journalisten Will Monroes efterforskningar ger honom snabbt flera ljusskygga fiender.Medan antalet döda stiger leder spåren obönhörligen till några gamla texter innehållande en hotfull profetia. Vad händer när den hemlighet som har hållit världen i säkerhet i tusentals år uppdagas?

Recension:

Den unge, entusiastiske New York Times journalisten Will Monroe växte upp i England, men flyttade till USA för att göra karriär. Han får två scoop som leder till två första sides artiklar och hans karriär går spikrakt uppåt. Då kidnappas hans fru Beth och kidnapparna lämnar ett vid det här laget klassiskt meddelande: Beth kommer att dö om Will ringer till polisen. Meddelandet följs av ytterligare meddelanden som sänds, krypterade, till Monroes mail. Han vänder sig till sin kompis Tom Fontaine, dataspecialisten, för att få hjälp med att ta reda på varifrån dessa kommer. Svaret leder honom till de judiska kvarteren, Crown Heights i Brooklyn. Han beger sig dit men inser snart att han behöver hjälp av en expert på den judiska tron. Valet faller på TC, Wills gamla flickvän sedan studietiden. När deras gemensamma kamp inleds börjar Monroe få kodade meddelanden till sin mobiltelefon. Det gäller för Monroe och TC att avkoda dessa för att kunna hitta Beth. När de förstår vad spelet går ut på tickar klockan obönhörligen mot en nära förestående katastrof.

Språk: jiddisch vs tyska

Judiska fraser och ord poppar upp i texten precis på samma sätt som de irriterande pop ups vi alla råkar ut för när vi surfar på nätet. I början är de totalt obegripliga (kanske dialektalt!?), men ju längre boken fortskrider desto mer likheter med tyskan får de. Likheten med det tyska språket har sin förklaring i att Jiddisch är ett germanskt språk som i dag talas av ca tre miljoner judar runt om i världen. Språket uppstod under 1000-talet i det territorium som senare blev just Tyskland. Jiddisch är baserat på den s.k. högtyskan (Hochdeutsch), men innehöll redan från början ett tydligt inslag från hebreiskan och arameiskan.
Under 1930-talet talades jiddisch av närmare 12 miljoner människor. Under förintelsen återstod i stort sett bara mindre ortodoxa grupper och invandrarsamhällen utanför Europa. Då många människor med jiddisch som modersmål hör till den äldre generationen räknas det till ett språk som är på väg att dö ut.
Om författaren medvetet har skrivit en svårare variant av språket i början av boken för att sedan släppa efter för det tyska inflytandet ska jag låta vara osagt. Klart är dock att skillnaden är markant. Jämför följande meningar:

Yechi Adoneinu Moreinu v´Rabbeinu Melech HaMoschiach l´olam voed. (Länge leve vår mästare, vår lärare, Rebbe, kung Messias, i evigheters evigheter, s.120).

Dos ist ihr man. Bring zie ahehr, biteh (Det är hennes make. För henne hit tack, s. 408).

I det översta exemplet finns inte ett spår av tyska, eller av något annat  västerländskt språk, och om inte författaren inte hade varit så vänlig att översätta meningen hade han haft miljontals läsare som inte hade begripit ett dugg av vad han ville säga. Helt omvända förhållanden gäller för den andra meningen: Alla som har läst tyska förstår vad författaren vill säga. Den tyska meningen skulle låta så här: Das ist ihr Mann. Bringt sie hier, bitte.
Jag skulle vilja veta motivet bakom varför så många författare väljer att flika in ord och fraser på andra språk, som för läsarens skull måste översättas, i sina böcker. Liza Marklund gjorde det i En plats i solen och nu Sam Bourne. (Jag vet att det finns många fler som ägnar sig åt denna tveksamma syssla, men i skrivande stund kommer jag inte på fler namn). Det enda som det bidrar med är att driva ner tempot till nästan noll. Jag uppmanar alla författare att sluta upp med det. Om ni vill visa upp era enastående språkkunskaper får ni hitta andra forum för detta. Det räcker med att, som i Marklunds/Bournes fall säga att handlingen utspelar sig i Spanien/de judiska kvarteren i New York. Läsarna vet vilket språk spanjornerna respektive judarna talar. Det räcker så!

Omslag

Tankar

Omslagen på bilden visar det engelska (t.v), och det amerikanska. Det amerikanska omslaget är mer färggrannt och kanske sätter det igång läsarens fantasi mer. Amerikanarna är ju kända för att vara mer dramatiska och flärdfulla när det gäller i stort sett allt, men den här omslaget har tyvärr ingenting med själva handlingen i boken att göra. Annat är det med det engelska. Symboliken på omslaget är glasklart eftersom det avspeglar en direkt koppling till handlingen. Det är väl det som är hela poängen med omslag? I den här matchen skulle jag vilja säga 1 – 0 till England!

Slutord

Boken började onekligen bra: tempot var högt och spänningen överväldigande, men sedan hände något. Handlingen körde fast, historien upprepade sig och stod till viss del helt stilla.
Jag brukar sällan ge upp om en författare efter en bok, och det tänker jag inte göra den här gången heller. Men om inte Det sista testamentet har mer att erbjuda blir det inte fler än två. På Bokia.se kan man läsa ett utdrag – prolog samt första kapitlet – av den boken.

-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-

Om författaren

Sam Bourne är en pseudonym för Jonathan Freedland och han är en brittisk journalist. Varje vecka skriver han kolumner i The Guardian och i the London Evening Standard. Dessutom bidrar han till den judiska krönikan varje månad. De rättfärdiga, som kom ut 2007, är hans första bok under pseudonymen Sam Bourne. Därefter har han utkommit med böckerna Det sista testamentet och The Final Reckoning som ännu ej har kommit ut på svenska. Under sitt riktiga namn har han utkommit med två böcker: Bring Home The Revolution; the Case for a british republic (1998) och Jacob’s Gift (2005). Han bor i London. Hans böcker har judiska teman och innehåller ofta referenser till internet, bland annat Wikipedia.