Recension: I spindelns nät av James Patterson

I spindelns nät

Baksidestext: I spindelns nät inleds med den dubbla kidnappningen av dottern till en berömd Hollywood-skådespelerska och finansministerns unge son. Och det är bara början…

Gary Soneji är en mordisk seriekidnappare som tänker begå århundradets brott. Alex Cross är den briljante, analytiske mordutredare som ställs emot honom. Jezzie Flanagan är chef på Secret Service – och den tredje parten i en av deckargenrens mest sällsamma konstellationer.

Alex och Jezzie kommer varandra nära under utredningen. Men tidpunkten är den sämsta tänkbara. Gary Soneji är i toppform, och det senaste av hans vedervärdiga brott har skett i Alex distrikt och mitt framför näsan på Jezzies mannar.

Alex ställs inför den ultimata prövningen: Hur överlistar man en genialisk psykopat?

Mina tankar:

har tagit plats i Guinnes rekordbok på grund av att han har haft fler New York Times-bästsäljare än någon annan författare genom tiderna. Böckerna om Alex Cross har 25 år på nacken men ändå tog det ända fram till 2016 innan de började översättas till svenska.

Först ut var I spindelns nät som är den första boken om Alex Cross som publicerades redan 1993 i USA.

Otvivelaktigt har Patterson förmågan att teckna trovärdiga och intressanta karaktärer i kombination med en fängslande intrig. Dock måste jag läsa fler böcker av honom innan jag ev. kommer att haka på alla lovsånger om hans berättarkonst. I spindelns nät är bra, det är ingen tvekan om det, men jag kan ändå inte ge den ett högre betyg än en trea, inte minst med tanke på att den aktuella handlingen och hintar om vad framtiden skulle inbringa var lite väl genomskinliga för min smak.

Ej heller gillar jag hans förhållande med helt fel person i den här ”soppan”. Nej, jag är inte cynisk men med få undantag tar förhållanden mellan kollegor för stort fokus från själva intrigen, och dessutom upplever jag att en stor del av spänningen går förlorad när det är alltför många känslor inblandade mellan flera parter.

Dessutom har jag lite svårt att köpa kidnapparens motiv som tog sin början när han hörde talas om ett olöst fall som ägde rum redan 1932. Visst, han hade en trasslig barndom men det i sig kommer aldrig att utgöra ett fullgott skäl för att någon ska kunna komma undan med i stort sett vad som helst på grund av det.

Något intressantare är dock skildringen av kidnapparens psykopati när delarna om Charles Lindberghs familj lämnas därhän. Jag kan även känna en viss beundran för hur manipulativ kidnapparen är och hans förmåga att likt en kameleont ändra skepnad efter behag och situation. Jag blir dock åter skeptisk till hela spektaklet när sanningen om kidnapparen, Gary Soneji, kommer upp till ytan. Jag har visserligen hört talas om människor med hans diagnos, men jag finner ändå att det hela är alltför osannolikt för att jag utan vidare ska kunna köpa det.

Förutom kidnappningarna sker en mängd horribla mord som involverar barn vilket aldrig är lätt att läsa om. Framför allt inte när allt sker med ett sådant till synes omotiverat vansinne som fallet är här. Vad som är än mer beklämmande är att morden sker i svarta bostadsområden och att de därmed inte står högt i kurs samtidigt som två vita barn kidnappas.

Dock måste jag tillstå att jag Alex Cross gjorde mig så pass nyfiken att jag inte är främmande för att lära känna honom närmare. Hans relation till sin partner John Sampson är klockren och det märks att de har jobbat tillsammans länge och känner varandra utan och innan. Dessutom tycks han vara en fantastisk far till sina två barn, trots att han så gott som aldrig är hemma. När han är borta är det ”Fammo” som tar hand om såväl hem som barn. Även hon verkar vara gemytlig till sin person och hon och jag är överens när det gäller Alex förhållande till Jezzie, även om vi håller med varandra av två helt olika skäl.

Precis som longboarden skänker Linn Ståhl frihet sveper Jezzie fram på sin motorcykel i över 200 knyck när hon vill känna sig fri och och släppa allt förutom vägen som ligger framför henne. Att vara här och nu är något som jag tror att vi alla skulle behöva ibland, men vi som är ”normala människor” bör nog kanske satsa på yoga eller mindfulness i stället för att susa fram som en vettvilling på vägen.

Precis som många författare refererar Patterson till olika verk av omåttligt kända författare och det går en rysning genom mig när han väljer att nämna Förvandlingen av Kafka. Den, tillsammans med en mängd andra klassiker, var jag tvungen att läsa när jag tog min fil. kand. i tyska och italienska för ca tio år sedan och det var inget annat än en evighetslång plåga.

Besök James Pattersons hemsida för mer information om böckerna om Alex Cross: http://www.jamespatterson.com/alex-cross#.W9TEW0t31fg

Intervju med James Patterson om Alex Cross:

Klicka dig in på Bokus för att se vilka böcker som har översatts till svenska här.

I spindelns nät är ett från Modernista i översättning av

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge