Själakistan är verkligen ett steg framåt för Ann Rosman.
Under tiden jag läste Fyrmästarens dotter retade jag upp mig på såväl antalet karaktärer som flera av dessas karaktärsdrag. Värst av dem alla var (språk)polisen Folke som jag kände sådan avsky emot att han tillägnades ett helt eget inlägg. Dessutom hade två av karaktärerna personliga kriser att tampas emot men man fick aldrig veta hur det gick. Jag var rädd för att deras öde för alltid skulle vara höljt i dunkel men till min glädje fick mina frågor sina svar till slut. De flesta av dem i alla fall.
I Själakistan får vi återuppta bekantskapen med kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollegor Robban och Folke. Jodå, Folke är med även här och även om han har svårt att låta bli att rätta språkliga fel så håller han det glädjande nog på en något rimligare nivå, vilket jag är oändligt tacksam för!
Precis som sig bör i en Rosman deckare handlar det om en serie mord med förankringar i det förflutna. Allt börjar med att en skolklass upptäcker ett kvinnligt huvudlöst lik iklädd medeltida kläder vid den gamla offerstenen. Ett huvud hittas senare i fru Wilsons trädgård och med en intakt kropp hoppas polisen på att snabbt kunna fastställa offrets identitet. Till deras förvåning framkommer det att huvudet och kroppen tillhör två besläktade personer. Snart hittas fler offer som har bragts om livet på ett synnerligen brutalt och rituellt sätt.
Som vanligt har Ann Rosman vävt in gammal historia i sin intrig och hon gör det på ett sådant skickligt sätt att den till och med fängslar mig som i normala fall är totalt ointresserad av historia. Detta betyder dock på intet sätt att jag kommer att gräva ner mig ytterligare i vare sig häxprocesser eller släktforskning då jag fick en precis lagom dos av den varan bara genom att läsa Själakistan.
Tidsperspektivet följer samma mönster som tidigare: nutid varvas med dåtid men den här gången har Ann Rosman lyckats med något som ingen annan har gjort förut: jag ville inte att tillbakablickarna skulle ta slut och jag var så fast vid det som hände i det förflutna att jag till och med kom på mig själv med att längta till nästa avsnitt så att jag skulle få reda på mer om människorna och deras öde. Det gick så långt att jag nästan blev besviken när det gamla smälte ihop med det nya, men det var en snabbt övergående känsla då spänningen vid det laget hade trissats upp så till den milda grad att jag inte kunde släppa boken förrän jag kom till efterordet.
Ett visst mått av aktuell samhällskritik brukar alltid smyga sig in i deckare och det gör det även här. Sara är gift, mamma till två barn och halvt sjukskriven på grund av utbrändhet. Försäkringskassan tycker dock att hon utan problem ska kunna gå från 50% upp till heltid på två veckor fastän hon har nog stora problem att hålla ihop sig själv och familjen som det är. Det har väl knappast undgått någon hur Försäkringskassan behandlar de sjukskrivna i dag och det är många som får samma behandling som Sara.
Jag lämnar er med två goda råd: undvik att bli sjuk och läs Själakistan!
Andra bloggare om Själakistan: En bokcirkel för alla, En bok om dagen, Mera böcker, Deckarhuset
Bokfakta:
Författare: Ann Rosman
Titel: Själakistan
Utgivningsår: 2010
Förlag: Damm
Antal sidor: 404
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman
Betyg [Rating:4/5]
Vad bra. Då vet jag att även om jag inte blir jätteförtjust i Fyrmästarens dotter, när jag väl kommer mig för att läsa den, så blir nästa bok bättre. Och efter vad jag läst så är tydligen tredje delen bra på riktigt.
Monika recently posted..Kommande böcker i augusti 2011
Det jag har hört om den tredje boken är att Karin Adler knappt är med alls och att större fokus ligger på det historiska och om det verkligen är så kan det nog bli för mycket av det goda. Men jag tänker absolut läsa den för att själv ta reda på hur det ligger till 🙂
Hmmm, ska kanske ge Rosman en ny chans ändå……..?
violen recently posted..Barnens romanpris