Tankar kring Fantomsmärta av Thomas Enger

Äntligen har jag läst ut Fantomsmärta av Thomas Enger. Att det tog sådan tid har ingenting att göra med att boken är dålig, snarare tvärtom. Problemet har helt och hållet legat hos mig då jag helt plötsligt hamnade i en lässvacka de luxe! Visst har jag hamnat i tillfälliga svackor tidigare, men det har aldrig varit så illa att jag bara har mäktat med att läsa en (1) bok på tre veckor.

Eller läsa och läsa förresten. Efter bara ett par sidor hade koncentrationen flugit sin kos och tankarna tumlade runt som en annan virvelvind, och när jag väl riktade uppmärksamheten mot boken igen hade jag glömt vad jag precis hade läst.

Vad gör man då? Jo, man bläddrar tillbaka ett par sidor, hittar tråden igen bara för att tappa den igen några minuter senare.

Så höll det på hela boken igenom. Och jag som hade längtat efter att återse kriminalreporten Henning Juul.

Det här inlägget kan, som du förstår, inte utmynna i en recension eftersom det inte skulle vara rättvist mot författaren. Jag får helt enkelt låta den ligga till sig och ge den en ny chans när läslusten har återvänt.