Susan Casserfelt är en av många författare som har tagit steget och startat ett eget förlag, Barns & Tone. I maj i år släppte hon sin debutroman Prästens lilla flicka och då hon hon inte har något etablerat förlag bakom sig får hon sköta allt arbete med bokutgivningen själv. Detta innebär att boken inte finns att köpa i de traditionella bokaffärerna och att hon får sköta marknadsföringen efter bästa förmåga via de kanaler som står till buds.
Det var via Twitter som jag först hörde talas om Prästens lilla flicka och det var ingen mindre än Casserfelt själv som sträckte ut en hand för att fråga om jag skulle vara intresserad av att läsa och recensera hennes bok.
Självklart sa jag ja och då det är en spännande debut gick det lekande lätt att läsa ut den.
Visst finns det misstag såsom t.ex. omotiverade tempusbyten, inkonsekvens gällande en karaktärs ögonfärg och onödiga upprepningar, men då de endast förekom i ringa omfattning hade jag inga som helst problem med att se förbi dem för att i stället koncentrera mig på bokens styrkor.
Jag gillar att Susan Casserfelt har valt att förlägga handlingen i Örnsköldsvik eftersom det är en ringa utforskad deckarmiljö. Jag har ingen personlig relation till staden men direkt jag hör namnet Ö-Vik kommer jag osökt att tänka på allas vår Peter ”Foppa” Forsberg och den stora hoppbacken som man inte kan undgå att lägga märke till om man har vägarna förbi. Och då jag med all säkerhet inte är ensam om att göra just dessa associationer är det föga konstigt att Casserfelt låter ishockey, och då särskilt Modo hockey, inneha en central roll i Prästens lilla flicka.
Hockeyn leder oss vidare till bokens andra styrka, nämligen karaktärerna. Som sig bör finns här såväl rötägg, platta personligheter som älskvärda personer som man gärna vill lära känna närmare.
Ett rötägg är utan tvekan Sten-Åke ”Tåget” Wallbäck. Han är ishockeytränare tillika far till 16-åriga Josefin ”Jossan” som försvinner spårlöst efter en sånglektion. Han går fram som en ångvält och gör verkligen ingen hemlighet av att han tycker att alla är idioter. Allt eftersom intrigen rullas upp framkommer detaljer om honom som gör att han går från att blott vara en obehaglig typ till att bli den där karaktären som är så lätt att hata.
Hans fru Gunvor går mig dock spårlöst förbi, och det må vara ett resultat av den behandling hon har tvingats utså. Men trots det kan jag inte riktigt köpa hennes passivitet och självömkan. Karaktärsdrag som visserligen inte är uttalade i så många ord, men som allestädes är närvarande ändå. Hon är mamma till Josefin, men ändå bokens svagaste länk och det tycker jag är synd. Riktigt synd!
En som dock är både färgstark och egensinnig är konstnären Zeta, och det är också den karaktär som jag gillar mest. Hon har en ateljé i Stockholm och hon kan verkligen konsten att ta dagen som den kommer, och det är en egenskap som jag skulle önska att jag också hade förärats med.
Hon är i det närmaste barskrapad men det verkar inte bekomma henne det minsta, och jag kan knappt vänta tills jag får veta hur hon ska ta sig ur den senaste knipan som hon har hamnat i.
Av poliserna gillar jag Kajsa Nordin bäst, vilket är en evig tur med tanke på att jag kommer att få träffa henne i inte mindre än nio böcker till.
I skrivande stund råder det osäkerhet kring när Casserfelt kommer att släppa uppföljaren, men jag vet med med säkerhet att hon som bäst håller på att skriva på den just nu.
Om du vill köpa Prästens lilla flicka kan du göra det här och 3 kr/bok går till de fattiga barnens skolgång.
Bokfakta:
Författare: Susan Casserfelt
Titel: Prästens lilla flicka
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bars & Tone
Antal sidor: 347
Källa: Författaren
Intresse: deckare, kriminalroman, spänning
Serie: Kajsa Nordin (del 1)
Betyg [Rating:3/5]
Speak Your Mind