Dit drömmar färdas för att dö [Recension + utlottning]

Under första halvan av 2006 var medierna fyllda av vad som kom att kallas Fallet Bobby. Bobby Aikiä föddes den 12 mars 1995 och under den större delen av sitt liv levde han tillsammans med sin ensamstående mamma. Men så träffade hon en man, och bara efter en kort bekantskap flyttade de in hos honom. Det skulle visa sig vara ett ödesdigert beslut. Hösten 2005 påbörjades den tortyr och misshandel som skulle leda till Bobbys död den 14 januari 2006:

”Den dagen fick Bobby en så kallad bestraffning. Först klädde mamman och sambon av 10-åringen och sedan bar de ut honom i vinterkylan. Han misshandlades och låg senare medvetslös i snön. Efter det band föräldrarna Bobby vid en stol, hans huvud fasttejpades ner mot ryggstödet. Senare avslutade paret med att lägga pojken i sängen. 10-åringen kvävdes av sina egna spyor.”

Även om jag blev illa berörd så kunde jag inte låta bli att följa det här fallet. Jag läste alla artiklar som skrevs, och jag såg alla reportage på tv, och hela tiden ställde jag mig frågan hur i helvete en mamma kunde tillåta den behandling som Bobby utsattes för. Och inte nog med det, hon var faktiskt själv delaktig i den.

En som har försökt hitta ett svar på, eller i alla fall en förklaring till, hur en mamma kan låta sitt eget barn misshandlas till döds är Mattias Edvardsson. I boken Dit drömmar färdas för att dö gör han sin egen tolkning av händelsen. Där väger han in mammans uppväxt, vilsenhet, ensamhet, osäkerhet och bristande självförtroende  samt det faktum att Bobby led av Fragil X-syndrom, men det för oss inte närmare svaret. Jag kan möjligtvis sträcka mig till att allt sammantaget utgör försvårande omständigheter, men det hjälper inte mot det faktum att livet handlar om vägval, och det är beklämmande – eller rent ut sagt förjävligt – att hon valde den väg som skulle leda till denna tragiska händelse.

Dit drömmar färdas för att dö inleds trevande och det tar en god stund innan jag kan ta till mig Edvardssons berättelse och bli intresserad av den. Men det blir jag, och när Brian Olsson träder in i handlingen fastnar jag rejält. Han är en sådan där otrevlig typ som man gör bäst i att ta långa omvägar förbi, men som har ”begåvats” med förmågan att, helt utan ansträngning, få vem som helst precis dit han vill. Jag tyckte illa om honom redan från början, men de känslor som han rörde upp då var ingenting mot för de som kom sedan.

Vad jag tycker om Bobby, eller Sammy som han heter i boken, torde inte vara så svårt att sätta sig in i, men att beskriva känslorna jag hyser för Liisa Nenämaa är svårare att sätta ord på. Jag tycker inte synd om henne. Jag älskar henne definitivt inte men jag hatar henne inte heller. Förmodligen beror min likgiltighet på att jag redan från början vet vad som kommer att ske, hur det gick till och vad som hände sedan. Edvardssons skildring gör mig inte mer vänligt inställd till henne, utan den förstärker snarare den likgiltighet, eller kanske snarare uppgivenhet, jag känner när jag läser om sådana här tragiska händelser och personligheter.

Jag brukar sällan eller aldrig läsa böcker som baserar sig på en verklig händelse, men jag är glad att jag läste den här. Edvardssons styrka ligger i personteckningarna av Liisa, Sammy och Brian samt gestaltningen av själva händelseförloppet. Inledningen och hoppen i tiden utgör bokens svagheter men allt som allt tycker jag att det är en stark skildring av en ack så verklig händelse.

Vill du vara med i en utlottning om boken? Kika då in på bokens facebooksida.

 Bokfakta:

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Dit drömmar färdas för att dö
Utgivningsår: 2012
Förlag: Parabellum Nord AB
Format: Häftad
Antal sidor: 323
Källa: Förlaget
Betyg [Rating:3/5]