Apropå Foki …
För en tid sedan ställde jag mig själv, och andra, frågan hur bl.a. Foki har kunnat bli så stor inom bloggvärlden och om vi bokbloggare har vad som krävs för att bli en succébloggare.
Efter att ha läst en artikel i Aftonbladet så är det nog dags att inse sanningen: för att nå toppen på blogglistorna så måste man skriva om mode, fester eller ta vara på Fokis eget koncept: Jag skriver mest om söta saker. Rosa dockor som hänger ut ur handväskan. Rosa bubblor, glass, cupcakes. Det låter onekligen banalt men faktum är att hon har beundransvärda 450 000 läsare varje vecka.
Foki är dock inte störst i Sverige utan den platsen innehas av Kenza, en nittonårig tjej som skriver om sin vardag: Halsont och långpromenader med chihuahuan Armani (Paris Hilton varning?!) som lockar inte mindre än 800 000 läsare/vecka.
Hur detta är möjligt har jag svårt att förstå, men jag säger som Ronnie Sandahl: Vuxna ska inte förstå.
Visst låter jag lite avundsjuk? Och det är jag nog också, men i ärlighetens namn är jag inte ute efter att bli Sveriges nya bloggdrottning, men vem vill inte få uppskattning för det man gör? Även om jag inte siktar mot toppen så har jag ambitioner och framtidsplaner för min blogg och jag håller på att fila på en del nya grepp som förhoppningsvis kommer att dra många nya (och gamla naturligtvis) besökare. Men fram tills allt faller på plats fortsätter jag i samma invanda, men ännu ej utnötta, spår och jag glädjer mig över de ca 1000 besökare jag har varje vecka. Det är minsann inte fy skam det heller.
No related posts.
Comments