Sommarraketen som gör dig glad
I princip alla världen över mellan fem och sextio har sett detta prisbelönta science fiction med inslag av drama.
Med nio Oscarsnomineringar knep denna blockbusterfilm fyra Oscars, för bästa filmmusik, ljud, specialeffekter och ljudredigering. Och av fem nomineringar vid Golden Globe-galan 1983 kammade den hem två för bästa film (drama) och filmmusik. Kanske är det den film av alla, inom samtliga genrer, som har minst belackare. Själv har jag inte träffat på någon än som tyckt att filmen är dålig.
Med 7,9 i betyg av 10 (dessutom av över 300 000 smakdomare) så är den i topp betygsmässigt av alla de filmer som är gjorda.
I USA hade filmen premiär den 10 juni 1982 och rollistan är diger (om den inte var det då så blev den det tio år senare). Vad sägs om Peter Coyote, C Thomas Howell, Drew Barrymore, Henry Thomas och Erika Eleniak? I Sverige hade filmen premiär den 10 december 1982 och nypremiär tjugo år senare.
Ni har säkert klurat ut att filmen är E.T. the Extra-Terrestrial. Filmen som fick miljontals biobesökare världen över att brista ut i gråt när E.T i slutet av filmen fäller den numera klassiska frasen ”E.T. phone home.”
Manus står Melissa Mathison för. Hon har även skrivit Kundun och Twilight Zone – på gränsen till det okända. Och i registolen har vi demonregissören Steven Spielberg (presentation är överflödig). Spielberg är också med och producerar filmen tillsammans med Kathleen Kennedy. Fotograf är Allen Daviau. Originalmusik John Williams.
E.T. hade en budget på 10,5 miljon dollar.
Kuriosa:
Vem är då dessa skådisar i den film som slagit alla tiders biorekord?
Fyra mekaniska E.T-dockor, tillverkade av skumgummi, glasfiber och ett plastmaterial vid namn polyuretan, togs fram före filmens start. I en av dockorna finns Michael Patrick ”Pat” Bilon, endast 86 centimeter lång. De andra tre dockorna styrdes mekaniskt.
Vem är då denne mytomspunne Pat” Bilon som olyckligt nog dog bara halvåret efter premiären av den film som skulle bli en av de största kassasuccéerna någonsin?
Under sin levnad hade Pat många järn i elden. Bland annat arbetade han som annonsör för ett radioprogram. Under en tid jobbade han också som agent och deltog i undercover-uppdrag. Han skojade om att han var som klippt och skuren för agentjobbet eftersom han enkelt kunde gömma sig bakom en buske eller en papperskorg. Pat var också aktiv i många organisationer i Mahoning-dalen och gick i söndagsskola.
Michael Patrick ”Pat” Bilon dog i sviterna av en blodinfektion i sitt hem den 27 januari 1983 endast trettiofem år gammal. I Under the Rainbow (svensk titel Varning för dvärgar) spelade han mot sin stora idol Chevy Chase. Men karriären nådde aldrig några större höjder och Pat blev inte rik på sitt skådespeleri. Han dog utfattig.
Drew Barrymore känner vi alla till, inte minst från filmerna Charlies änglar. Som sexåring provspelade hon för rollen som Carol Anne Freeling i Poltergeist men fick inte den. I stället gav Steven Spielberg (manus och producent till Poltergeist) rollen till Heather O’ Rourke som olyckligt nog dog sex år senare i akut tarmvred och blodförgiftning alldeles efter inspelningarna av Poltergeist III. Hennes syster i den första Poltergeistfilmen, spelade av Dominique Dunne, dog fem månader efter premiären av den första Poltergeistfilmen efter att ha blivit mördad av sin pojkvän. Men det är en annan historia.
För den uteblivande rollen i Poltergeist kompenserade Steven Spielberg Drew Barrymore genom att ge henne rollen som Gertie i filmen E.T. the Extra-Terrestrial, en kompensation som ur ett filosofiskt perspektiv kanske inte blev den gottgörelse som förnuftige Spielberg tänkt utan skulle snarare visa sig bli mer av skada.
Redan vid elva års ålder började lilla Drew får drog- och alkoholproblem. Två år tidigare hade hon börjat röka (man undrar var föräldrarna höll hus men de levde säkert loppan från arvodet som dottern fick för sin insats i filmen).
Men även lyckliga och sysselsatta huskatter vaknar upp. När Drew var tretton år gammal skrev hennes mamma in henne på ett behandlingshem. Där stannade Drew i arton månader. Men karusellen hade redan tagit fart. Och som en hel del skådisar, ja åtskilliga inom den konstnärliga sfären, hade Drew en släng av de flesta bokstavsdiagnoserna. Och all denna överskottsenergi måste ut.
Efter att ha avverkat kille efter kille gifte hon sig vid nitton års ålder med barägare Jeremy Thomas men redan efter tre månader hade hon samlat på sig så mycket överskottsenergi att make Thomas personlighet, kärlek och aktiviteter inte var tillräckligt utan nya upptåg och adrenalinkickar söktes. Giftermålet varade i tre månader.
2001 gifte hon sig med den kanadensiska komikern Tom Green men efter sex månader var det likadant som i fallet Jeremy. Drew ansökte om skilsmässa.
Flertalet män har passerat Drews revy sedan hon och Tom Green knöt hymens band den där lyckliga dagen i juli. Drew hade även en relation med Edward Norton.
Men skam den som ger sig. Det sägs att alla goda ting är tre, så 2012 gifte Drew sig med Will Kopelman och i dag har de två döttrar.
Men det skulle visa sig ännu en gång att historien skulle upprepa sig. Föra året ansökte Drew om äktenskapsskillnad.
Drew Blyth Barrymore hade vid drygt fyrtio års ålder varit gift och skild tre gånger och nu har hon lagt vantarna på David Hutchinson och det finns onekligen en chans att Liz Taylor får se sig passerad om Drew kan släpa Hutchinson till kyrkan för en vigsel.
I E.T. the Extra-Terrestrial ser vi också Peter Coyote, en skådis som de flesta känner igen (inte minst på rösten) från filmer som Bitter Moon och Kniven är enda vittnet. Och vem minns inte C Thomas Howell i Liftaren där han spelar mot Rutger Hauer? Och så naturligtvis rollen som Ponyboy Curtis där Howell spelar i stjärnspäckade The Outsiders för vilken han plockade hem en Young Artist Award.
Henry Thomas är mer anonym men har varit med i många succéer, bland annat Höstlegender och Gangs of New York. Och så den alltid så muntra Erika Eleniak, alias Shauni McClain från teveserien Baywatch.
Handling:
Tioårige Elliott, spelade av Henry Thomas, hör en kväll mystiska ljud och går ut i trädgården för att se vad det kan vara. Ljuden kommer inifrån förrådet. Elliot har en boll med sig och kastar in den i förrådet, ett förråd som saknar dörr och har grusgolv.
Till sin stora förvåning kommer bollen utrullande. Elliot blir skärrad och springer genast in och berättar för sin mamma, sin storebror och dennes kompisar som är på besök. Samtliga går ut, men i förrådet finns inget mer än spår av vad de tror vara en räv. En räv som besökt dem tidigare.
Rollista:
Michael Patrick ”Pat” Bilon (Under the Rainbow), Drew Barrymore (Charlies änglar, Scream, Blended, Duplex, Best Men), Peter Coyote (Bitter Moon, Erin Brockovich, Kniven är enda vittnet, Femme Fatale), Henry Thomas (Höstlegender, Gangs of New York, Quija 2), Dee Wallace (Critters. Ögon i natten, Cujo), Robert MacNaughton (Angel City, I am the Cheese, Laugh killer laugh, The Electric Grandmother), Erika Eleniak (Baywatch, Under belägring), C Thomas Howell (The Outsiders, Röd gryning, Liftaren, The Amazing Spider-Man, Kedjebrevet, Soul Man), Sean Frye (Snilleskolan, Vad sägs om ett litet rån, Art of Violence), K.C Martel (Pappa vet bäst, I vildmarkens värld, Huset som gud glömde), Milt Kogan (Brewsters miljoner, En tjej i rött, The Descendants, Hesher).
Varför blev då E.T. en sådan succé?
Ett sådant här science fiction med inslag av drama (ja, det finns även en släng av thriller i den) hade aldrig tidigare setts när den gick upp på vita duken för trettiofem år sedan. Dessutom är bilderna mästerliga. Så vackra att man blir hänförd. Och skådespelarprestationerna är klart godkända. Dock inte lysande. Men det behövs inte i en sådan här film. Berättelsen övervinner skådespelarnas insatser.
Det dramaturgiska begreppet för inledningen av E.T. the Extra-Terrestrial, anslaget, är fenomenalt vackert både visuellt och musikalt men också oerhört spännande. Och sedan kommer avtoningen och övergången (vi får återhämtat oss) till Elliot och de andra i huset. Minuterna efter går Elliot ut när han hör ljudet. Ett ljud som kommer från förrådet. Dessa två scener skulle å andra sidan kunna byta plats. Att man först får se när Elliot och de andra befinner sig i huset och Elliot går ut till förrådet. Alltså bruten kronologisk ordning. Men att inledningsvis i en film börja med en skylt där det står 30 MINUTER TIDIGARE skulle säkert göra de flesta tittare förvillade och desorienterade.
Det genialiska anslaget i filmen skapar också förväntningar på vad som komma skall. Och det tar ju inte många minuter från vi befinner oss i Elliots hem. Några minuters avtoning från den hektiska inledningen där rymdvarelserna far iväg i rymdskeppet efter att ha blivit jagade av byborna. Men i denna inledande scen har vi inte heller några starka kopplingar till rymdvarelserna, vi känner ingen vidare empati för dem utan skulle kanske inte bry oss om de blivit tillfångatagna av byborna. Men Spielberg har gjort det skickligt. E.T.:s möte med haren är en ypperlig gestaltning på att rymdvarelserna är snälla och genast börjar vi heja på rymdvarelserna, att de ska hinna undan byborna.
E.T.:s godhet visar sig också ganska tidigt i filmen, tittarnas sympatier för honom växer ännu mer. Att E.T. sedan är snäll mot barn, blyg och rädd är egenskaper som förstärker tittarnas sympatier för honom ytterligare. E.T. är det goda, myndigheterna det onda.
Slutet är också genialiskt. Att när vi tror att pojkarna med sina cyklar med E.T. insvept i en filt sittande i en korg på Elliots styre med polisen hack i häl ska ge upp vid polisens avspärrning lyfter cyklarna och pojkarna och flyger över de förstummade poliserna.
Och som alltid avslutar vi med premissen. Att oavsett hur man ser ut, var man än kommer ifrån (rymden, mars) men är i själ och hjärta god så klarar man sig bra (i detta fall finner sin väg hem). Berättelsen har bevisat premissen.
Speak Your Mind