Veckans Filmraket 1
Jeepers Creepers är en amerikansk skräckfilm från 2001 skriven av Victor Salva. En Victor som även intar regissörsstolen.
I rollerna ser vi den evigt unge Justin Long (se upp Ralph Macchico och Michael J Fox) som våghalsen Darry Jenner.
Justin Long är känd från filmer som Accepted, Dumpa honom och Die Hard 4.0. Nästa år fyller han fyrtio men har fortfarande en tonårings utseende.
Justin blev nominerad för sin roll i Jeepers Creepers (Saturn Award for best Performance by a Yonger Actor) där priset inte helt oväntat gick till Haley Joel Osment för dennes roll i A.I Artificial Intelligence.
Detta var Justin Longs andra nominering i ovan nämnda gala. Första nomineringen kom 1999 som Brandon i Galaxy Quest där han också fick se sig snuvad på priset av den fenomenale Haley Joel Osment.
I denna skräckis, Jeepers Creepers, medverkar också behagliga Gina Philips (Love & Debate, My Baby Is Missing, När livet vänder), underbara och numera bortgångna Ellen Brennan (Murder by Death), Tom Tarantini (Rosewood Lane), Patricia Belcher (Jacobs Inferno, Limitless, och vem minns inte henne som Nancy i teveserien Livet runt trettio). Sist men inte minst har vi Brandon Smith från filmer som A Perfect World, Bernie och The Rookie.
Filmen är producerad av Myriad Pictures, Capitol Films och American Zoetrope (och vem döljer sig här, jo Francis Ford Coppola – förr eller senare kommer våra böjelser fram i ljuset).
Jeepers Creepers hade premiär i Sverige den 28 juni 2002. I USA gick den upp på biograferna 31 augusti 2001.
Musik av Bennett Salvay.
Filmens handling:
Syskonen Trish (Gina Philips) och Darry (Justin Long) är collegestudenter och har sett fram emot lovet.
Denna härliga ljusa sommarkväll är de bilande på väg hem till föräldrarna för ett efterlängtat avbräck från studierna. De befinner sig på landsbygden, på den trafikglesa sträckan, när en skåpbil plötsligt dyker upp bakom dem. Skåpbilen lägger sig bakom som ett ansatt släp och vill inte passera. Darry håller en ganska hög fart så både han och systern blir stressade. Efter en minut kör den spöklika skåpbilen förbi dem och Trish och Darry registrerar över den säregna nummerplåtens text.
Trish och Darry hämtar sig och fortsätter bilfärden genom det ensliga landskapet men får återigen syn på den tilltygade skåpbilen som nu står parkerad vid en kyrka. De kan se en person, troligtvis skåpbilens chaufför, dumpa något.
Darry som är av nyfiken karaktär vill ta sig en närmare titt.
Din potentiella sinnesstämning under filmen: Detta är inget mästerverk a la Hitchcocks Psycho eller Friedrich Wilhelm Murnaus (född Friedrich Wilhelm Plumpe) Nosferatu, ändå kommer du säkert att uppleva den där kusliga krypande känslan i kroppen, den stämning och ton som genomsyrar en bra skräckfilm.
Detta är helt klart en sevärd skräckis. Är du en skräckfantast så kommer du njuta i en timme och tjugosju minuter.
Betyg: Du vet hur det fungerar vi det här laget. Vi tittar alla på olika saker i en film och har varierande smak så jag kan inte avgöra vad du tycker. Betyget sätter du.
Veckans Filmraket 2
The Company Men är ett amerikanskt drama från 2010 skrivet och regisserat av John Wells (Bränd, Vit oleander). Wells blev samma år nominerad för Best Breakthrough Director vid Gotham Independent Film Awards. Priset gick till Kevin Asch och hans Holy Rollers.
The Company Men är producerad av Claire Rudnick Polstein (Love and Mercy), John Wells och Paula Weinstein (Analysera mera).
Rollistan är imponerande även om en del av skådespelarna i denna produktion är ganska begränsade (inga utpekade, inga angivna) inom sina yrken. Något som också ganska tidigt in i filmen blir synligt.
Craig T. Nelson (vem minns inte honom som polischef Jack Mannion i teveserien The District, och i långköraren Coach), Tommy Lee Jones (behövs ingen närmare presentation, det räcker med att säga Samuel Gerard).
Tommy blev nominerad för sin roll i The Company Men vid Satellite Awards (tidigare Golden Satellite Awards) i kategorien för bästa manliga biroll där priset välförtjänt gick till Christian Bale för dennes roll i The Fighter.
I The Company Men kan vi även se Ben Affleck (behövs ingen närmare presentation, Matt Damons ständiga vapendragare och undersköna Jennifer Garners trolöse make), Kevin Costner (behövs ingen närmare presentation), Chris Cooper (American Beauty, The Amazing Spider-Man 2, The Bourne Identity, inte minst Adaptation), Maria Bello (Mumien, Secret Window mfl och kalkonrullen A History of Violence), Rosemarie DeWitt (Cinderella Man, La La Land ), och ännu en gång Patricia Kalember, kvinnan som likt Melissa Gilbert blir allt vackrare med åren och bättre på vita duken.
Musik har komponerats av Aaron Zigman.
Filmens handling:
Allt flyter på för den smått högdragne Bobby Walker som spelas av Ben Affleck. Han ser bra ut, har ett välbetalt arbete på företaget Global Transportation Systems, en vacker hustru, friska barn, ett flott hus och en sprillans ny Porsche.
När företagets lönsamhet börjar sjunka och nedskärningarna slår till blir många på företaget avskedade. Bobby klarar sig, men när nedskärningarna (som inte allt för sällan) kommer i en andra våg stryker Bobby med.
Bobby har svårt för att acceptera sin arbetslöshet och den uteblivande inkomsten.
Som tur är så har hans hustru Maggie, som spelas av Rosemarie DeWitt, inte helt (trots det fulländade livet de lever) förlorat sitt verklighetssinne. När hon bryskt klargör det prekära läget för sin make, inte minst att han måste göra sig av med Porschen, börjar han så smått komma till insikt.
De säljer huset och Bobby gör sig av med Porschen.
Bobbys svåger, den enskilde näringsidkaren och byggaren Jack Dolan, som aldrig hyst några större känslor för sin systers val av man, spelas av Kevin Costner, erbjuder efter påtryckningar från sin syster (aningen motvilligt ska nämnas) Bobby ett arbete som hantlangare på byggfirman.
Din potentiella sinnesstämning under filmen: Visserligen gör Kevin Costner en av sina bästa roller någonsin men i övrigt är det ganska skralt med skådespelarprestationerna.
Orkestreringen (persongalleriet) i filmen är trist och uddlöst. Orealistiska och schablonmässiga karaktärer (få är flerdimensionella) tillsammans med filmens förutsägbara handling, likt de flesta amerikanska produktioner, gör detta till en film som mer närmar sig kalkonrulle än mästerverk.
Berättelsen är det dock inget fel på men rollbesättaren får klart underkänt för sitt plock av skådisar.
Med bättre skådisar skulle detta kunna bli en sevärd film.
Ett plus för Rosemarie DeWitt som Maggie Walker, Kevin Costner och Tommy Lee Jones.
Betyg: Det avgör du.
Veckans Filmraket 3
Shine är ett prisbelönt australiskt biografiskt drama från 1996. Manus, Jan Sardi (The Notebook, med den mer stämningsfulla titeln Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta). Berättelse står Scott Hicks för. Regissör är Scott Hicks själv (Snow Falling on Cedars) och producent är Jane Scott (Crocodile Dundee II, Mao’s Last Dancer).
Filmen är baserad på pianisten David Helfgotts liv som av faderns hårda och stränga disciplin drabbades av ett nervöst sammanbrott – något att tänka på för dagens föräldrar, inte minst för samhället med den smått galne Jan Björklund i spetsen som städse jagar på barnen.
Pianisten David Helfgotts blev aldrig sig själv igen och tillbringade åratal på institutioner och i går, den 17 maj, firade han sin sjuttioårsdag. Grattis, säger vi på Alkb.
I rollerna i Shine ser vi Geoffrey Rush som den vuxne David Helfgott (som barn spelas han i filmen av Alex Rafalowicz).
Geoffrey Rush fick välförtjänt en massa priser för sin insats i Shine. Vad sägs om Oscar för bästa manliga huvudroll, Golden Globe för bästa manliga huvudroll, British Academy Film Awards för bästa manliga huvudroll, Screen Actors Guild Award för bästa manliga huvudroll och ytterligare ett dussintal priser.
Filmen blev även Oscarsnominerad i följande klasser: bästa manliga biroll, bästa regi, bästa filmmusik (drama), bästa (original)manus och bästa klippning.
I rollistan ser vi också Noah Taylor (Vanilla Sky och teveserien Bangkok Hilton där han spelar Billy Engels), Justin Braine (The Life of Harry Dare), Nicholas Bell (Mission: Impossible II), Lynn Redgrave (Peter Pan), och som redan nämnt Alex Rafalowicz (skräckisen Family Demons), och sist men inte minst den tyske tusenkonstnären, skådisen, musikern, målaren, författaren och till åren komne Armin Mueller-Stahl (Änglar och demoner) som Peter, fadern till David Helfgott.
Musik David Hirschfelder.
Filmens handling:
David Helfgott är ett musikaliskt underbarn. Han spelar piano som ingen annan. Och hans pappa, Peter, är inte sen med att driva på sonen för att han ska bli ännu bättre.
Pappan får kontakt med en av de bästa musiklärarna, Ben Rosen, spelas av Nicholas Bell, för att sonen ska förkovras ytterligare.
För Ben berättar pappan att han inte har några pengar.
Ben förstår omedelbart vilken begåvning David Helfgott sitter inne med och är villig att ta hand om honom gratis.
Till Ben berättar pappan, Peter, att han vill att sonen ska lära sig Sergej Vasiljevitj Rachmaninovs pianokonsert nr 3. Ben tycker att det är alldeles för tidigt för unge David. Pianokonsert nr 3 är ett mycket avancerat och svårspelat stycke. Det finns många tekniskt svåra passager. Men pappan är fast besluten om att David ska lära sig stycket.
Din potentiella sinnesstämning under filmen: Detta är riktigt bra. Starka spegelneuroner (våra nervceller får oss att känna inlevelse, avsky, empati och njutning) vid tittandet.
Geoffrey Rush gör sin bästa roll någonsin. Och Armin Mueller-Stahl, som ovan nämnt, är kuslig i sin roll som fadern.
Personligen är jag djupt imponerad av Armin Mueller-Stahls skådespelarprestation. Den är i världsklass.
Tyvärr kommer Mueller-Stahls insats som Peter lite i skymundan för Geoffrey Rush mer tacksamma roll som den svårt psyksjuke David Helfgott.
Armin Mueller-Stahl fick nöja sig med en nominering vid Oscarsgalan 1997 för bästa manliga biroll och blev oförklarligt slagen av Cuba Godding. Jr (Jerry Maquire). Men det är så det kan bli när en jury består av en samling geronter. Medelåldern i Oscarsjuryn ligger på sextiofem år. Ganska likt Svenska Deckarakademin. En samling gubbar och gummor.
Betyg: Det avgör du.
Speak Your Mind