Dark Places kunde inte ha en mer passande titel [Recension]

Gillian Flynn var inte en snäll liten flicka. Hennes favorithobby på sommaren var att bedöva myror för att sedan mata spindlarna med dem. Om en av hennes dockor började få en attityd så klippte hon av hennes hår. Hon såg mjukporr via kabel. Hon är dock noga med att påpeka att hon inte var ett udda barn och ej heller ett dåligt barn. Hennes poäng med att berätta sina mörkare sidor om sig själv beror på att kvinnor inte pratar om sin egen våldsamhet. Med tanke på detta tror hon att kvinnor tycker om att läsa om mordiska mödrar och försvunna småflickor eftersom det är det första steget till att över huvud taget börja prata om kvinnligt våld på ett personligt plan.

Vår ovilja att prata om kvinnligt våld drev Flynn till att skriva en mörk, mörk bok med titeln Sharp Objects. Huvudkaraktären, Camille, använder sig av sprit, sex och saxar för att ta sig igenom dagen. Och saxarna använder hon inte för att klippa håret på sina dockor, nej i stället ristar hon in ord på sin egen kropp. Efteråt rengör hon såren och sätter på bandage innan ekorrhjulet startar om igen: skada, lida, läka, skada, lida, läka. Flynn menar att det här är den mest ensamma handlingen i världen (och jag som har levt väldigt nära detta beteende vet att hon har rätt). Camille var en väldigt ensam människa. Det är Libby Day också, vilket leder oss in på Dark Places som inte kunde ha en mer passande titel!

Boken inleds med Libby Days ord:” I have a meanness inside me, real as an organ” och redan där läggs ribban för den fruktansvärda historien som kommer att rullas upp framför våra ögon.

Libby var 7 år när hennes mamma och två storasystrar brutalt mördades ”bang bang, chop chop, choke choke.” Libbys storebror, Ben,  anklagades och dömdes för massakern och har suttit i fängelse ända sedan dess. Nu är Libby drygt 30 år, inåtvänd, deprimerad och hon dras med en aldrig sinande kleptomani. Hon är långt ifrån en sympatisk person men trots det är det omöjligt att inte tycka om henne.

Libby bor i ett område som kallas ”Over There That Way” eftersom det är ett så pass bortglömt område att inget har bemödat sig om att förära det med ett namn. Även denna lilla detalj avslöjar en del om Libby och hennes förflutna …

Libby har inte träffat sin bror Ben sedan hon vittnade till hans nackdel i rätten. En dag får hon ett brev av Lyle Wirth som tillhör en grupp som är villig att betala henne 500 dollar bara för att dyka upp på ett av medlemmarnas möte. Hon åker dit och efter det mötet blir sig ingenting längre likt. Jakten på vad som verkligen hände den där ödesdigra natten tar sin början.

Libby berättar i nutid medan Patty (mamman) och Ben står som berättare för de händelser som utspelade sig mellan den 2 och 3 januari 1985. Bit för bit avslöjas detaljer om familjens livssituation, farmen de bor på, barnens göranden och låtanden och inte minst vad som föranledde massakern och vem som utförde den.

Dark Places är en mörk, mörk historia om skuld, utanförskap, fattigdom, våld, ensamhet och även om allt går i ett makligt tempo så kunde jag inte lägga den ifrån mig. Jag åt med den, jag såg tv med den, jag sov med den. I normala fall brukar jag kunna skaka av mig en bok tämligen snabbt, men de sista kapitlen gjorde ett så starkt intryck på mig så jag tvivlar på att jag någonsin kommer att kunna släppa den här boken helt.

Gillian Flynn besitter språkkunskaper utöver det vanliga så här kommer ett ej förhandlingsbart råd: läs Gillian Flynns böcker på engelska!

Andra röster om Dark Places.

Fotnot: Det inledande stycket är Flynns egna ord mixad med mina egna.

Bokfakta:

Författare: Gillian Flynn
Titel: Dark Places
Utgivningsår: 2010
Förlag: Orion Publishing Co
Format: Pocket
Antal sidor: 421
Källa: Köpt
Intresse: Thriller
Betyg [Rating:5/5]