Jag är en inbiten språkpolis och jag blir fullständigt galen när man inte kan skilja mellan t.ex. de och dem (vilket jag har förstått att jag är långt ifrån ensam om).
I vilket fall som helst läser jag aldrig det jag vet att det ska stå utan jag läser det som faktiskt står. När jag och en arbetskollega besökte en butik för rätt så många år sedan stannade jag till, pekade på en skylt och sa till henne: ”Men, ser du vad det står där”. Hon tittade på skylten och sa ”Ja, det står krukor”. Jag blängde på henne och sa ”är du riktigt säker på det?” Hon tittade en gång till och brast sedan ut i skratt för på där stod det KURKOR och ingenting annat.
Ett annat exempel är när jag gick till en annan butik för att hämta ut ett paket. Medan jag väntade på att bli expedierad fastnade min blick på skylten som sa ”Peppkakor” och närmast bredvid fanns en annan skylt som sa ”Peppdeg”. När expediten väl kom fram till mig kunde jag inte låta bli att peka på skyltarna och fråga vem som hade skrivit dem. Han svarade att det var han som hade gjort det och de såg ut som de gjorde då ”hela namnet inte fick plats. Hmmm!
Med anledning av dessa få exempel är det extra roligt att presentera Paperback Writers inlägg för ni kan ju bara gissa vad jag ”läste” innan jag insåg att jag läste en blogg skriven på engelska: Facebookless.
No further comments needed!
Speak Your Mind