Min högstra dröm som liten var att jag skulle jobba som översättare när jag blev stor.
Men förutom att jag pluggade språk under flera år hände inte mycket annat än att dagarna kom och gick.
För ganska precis två år sedan halkade jag in på yrket på det så berömda bananskalet, och nu har jag flera översättningsuppdrag i veckan.
Men då handlar det bara om bruksanvisningar eller andra tekniska eller medicinska instruktioner, och inte en massa spännande deckare från världens alla hörn.
Men hur ska man göra för att få uppdrag, hur går arbetet till rent praktiskt och finns det några pengar att tjäna?
Vem passar bättre att svara på dessa frågor (och några till) än Nils Larsson som har översatt böcker (främst deckare och trhillers) under många år.
Häng med på en tur i översättarens vardag!
Photo Credit: fatuousplatitudes via Compfight cc
I en intervju med Deckarhuset berättade du att man kan kontakta förlag för att höra om de är intresserade av provöversättningar av böcker som man vill ska ges ut på svenska.
Jag läser en mängd böcker av författare som inte har hittat till den svenska marknaden så hur skulle förlagskontakten rent konkret kunna se ut?
”Det är inte lätt, speciellt inte i dessa tider av nedskärningar. Du översätter visst från tyska och där kommer det inte ut så mycket som det borde. Där borde man sikta in sig på sådana förlag som ger ut tysk litteratur, vet inte vilka som finns. Det bästa är att kliva upp själv på förlaget, men det är inte så lätt när man bor som du. Skicka mejl och brev och hoppas att någon svarar. Sedan skicka dem boken om de verkar intresserade.
Som översättare får man 15 ex av den färdiga boken. När jag fick mina ex av min första bok som såldes till bokhandeln (Wahlströms räknades inte då), Ruth Rendells ”Stenarna skola ropa”, skickade jag ett ex till Bonniers och ett ex till Norstedts och fiick översättningsuppdrag från båda. Men det var förstås 1982. Har man något tryckt att visa upp tycker jag man ska skicka det eller ta en fotostat på det, hellre än att bara säga att man gjort något.”
Hur lång ska en provöversättning vara?
”Det vet jag inte, det var så länge sedan jag höll på med sådana, över trettio år sedan när jag själv var redaktör på B.Wahlströms. Men säkert minst tio sidor så att förlaget ser vad man går för. Angående provöversättningar vet jag inte om förlagen själva skickar ut sådana nu för tiden. Annars kan man kanske be om det. På Wahlströms hade vi färdigtryckta sidor, och de skilde verkligen agnarna från vetet, man måste visa att man kan översätta fritt och inte styltat och stelbent, sådant märks när författare blir lite poetiska och högtsvävande. Men läser man mycket böcker på svenska brukar man inte ha svårt att klara det.”
Om man skickar in tio sidor till ett förlag finns det någon copyright eller andra rättigheter man måste ta ställning till?
”Ingen aning, det har jag aldrig hört talas om, troligen inte.”
När du översätter en bok, får du då en fysisk bok eller ett manuskript och hur går själva översättningsprocessen till? Det vill säga vilka resurser arbetar du med? Använder du Word, Scrivener (för övrigt det bästa programmet som finns) eller annan ordbehandlare?
”Att arbeta med fysisk bok har blivit allt ovanligare de senaste åren. Oftast får man en Pdf-fil. Jag använder Word, det har jag nästan alltid gjort.”
En bok som du har översatt vann pris nyligen (kommer dock inte ihåg vilket?), hur har det påverkat dig och ditt yrkesverksamma liv?
”Boken som fick deckarakademins pris var Dror Mishanis ”Utsuddade spår”, men det har inte alls påverkat min arbetssituation. Inga varken gamla eller nya förlag som hört av sig.”
I en bokbloggsjerka för ett tag sedan bad jag deltagarna att nämna sin favoritöversättare och förvånansvärt många svarade att de inte ägnade översättaren särskilt mycket uppmärksamhet.
Detta är också något som Ingrid belyser i sitt inlägg Tysk torsdag: översättaren. Hur ställer du dig till det; det vill säga tycker du att översättare får den cred de förtjänar?
”Det är synd att översättarens arbete inte får den uppmärksamhet det förtjänar. Men det är nog ganska vanligt att vanliga människor inte tänker på att en bok är översatt. Det är kanske ett bra tecken att den känns som att den är skriven på svenska. Värre om folk klagar på översättningsgrodor.”
Jobbar översättare i din bransch mot en given deadline eller har ni en viss flexibilitet?
”Ja, man har en given deadlne som man måste hålla, förlagen gillar inte förseningar.”
Vad är det bästa/sämsta med ditt yrke?
”Det bästa med yrket är friheten och självständigheten, känslan av att man skapar något, att se sig själv i tryck,, att man kan planera själv när. var och hur man jobbar, hur många timmar om dagen och i veckan så att man kommer upp i det antal sidor som behövs för att hålla deadline.Det sämsta är väl isoleringen, att man inte har några arbetskamrater som man träffar varje dag.”
Vilken bok jobbar du på just nu (om det nu inte är ett hemligstämplat område)?
”Just nu har jag börjat med Dror Mishanis andra bok ”A possibility of violence” som kommer ut i höst.”
Hur många böcker måste man översätta varje år för att kunna leva på det?
”3-4 har gått bra för min del, det beror förstås på hur sparsamt man lever och vad man har för utgifter, så jag vet inte hur andra översättare har det, men jag har under större delen av mina år som översättare varit ensamförsörjare med flera barn och vi har visserligen aldrig haft bil men inte direkt snålat på saker, yngsta dottern har gått i ridskola t.ex. Sedan beror det på hur tjocka böckerna är, men min siffra ovan handlar om normaltjocka böcker på ca 300 sidor, Synd att det inte kommer fler italienska och tyska böcker, Men det kanske du kan råda bot på.”
Ja du Nils, jag lovar att jag i alla fall ska försöka.
Finns det någon författare som du skulle vilja se på den svenska marknaden. Vilka i så fall?
Svara genom att fylla i formuläret nedan eller lämna avtryck i form av en kommentar.
![Recension: [geim] av Anders de la Motte](https://i0.wp.com/alkb.se/wp-content/plugins/related-posts-by-zemanta/static/thumbs/30.jpg?resize=150%2C150)
Tack för det här intressanta inlägget!
Jag älskar böcker, att läsa och skriva. Språk tillhörde mina favoritämnen i skolan och på gymnasiet läste jag till min stora glädje (förutom svenska och engelska) även tyska, spanska, latin, forngrekiska och ryska.
Jag funderade nog lite på att översätta, men kom aldrig så långt i mina studier innan livet rasade av olika anledningar (när jag precis hade börjat på universitet).
Idag har jag tyvärr tappat nästan allt av mina extra språk eftersom jag inte underhållit kunskaperna sedan gymnasiet, vilket jag sörjer väldigt mycket över. Men lite sitter i ryggmärgen och jag har ibland trots allt fördelar (och glädje) av mina språkstudier.
Vad jag egentligen ville med denna kommentar var att säga till alla översättare: JAG märker i alla fall vem som har översatt böckerna. Det är det första jag kikar efter innan jag börjar läsa en ny bok. Jag har mina favoriter och är oftast nöjd med översättningen, även om det då och då dyker upp något/någon som irriterar och stör läsningen. 🙂
Ofta återkommer samma översättare hos mina favoritförfattare, t ex så har jag läst i stort sett det mesta från Minotaur, de ger ut de bästa författarna!
Så jag har ofta funderat över vilket stort jobb översättarna lägger ner på varje bok, jag är oerhört imponerad. Jag beundrar verkligen de som klarar av de ryska författarna, i början var det väldigt annorlunda med det kyrilliska alfabetet och sedan tänka på meningsbyggnad osv. Men jag gissar på att man behöver mer än 2-3 års studier av ryska för att kunna översätta en roman! 🙂
Tack för tipsen om Minotaur, nu har jag förbokat alla tre, för även den tredje var en författare vars förra bok jag läst och gillat! Och sen tänkte jag att jag skulle förstås i stället mailat dem och bett om recex, men så vågade jag inte… Får samla mod till mig tills nästa gång de ger ut nått…
Freja recently posted..Nedhängande Ers kungliga höghet
Du behöver inte oroa dig; det enda som kan hända är att du får ett nej 🙂
Det är aldrig för sent att börja en översättarkarriär. På översättarnas diskussionsforum Eufemia skrev nyligen en kvinnlig översättare som börjat sin karriär i sextioårsåldern, just med att översätta tyska böcker.
Det är aldrig för sent till att göra någonting egentligen och jag hoppas att så många som möjligt tar vara på den möjligheten.
På tal om tyska, eller språk ska jag kanske säga, var jag till gymnasieskolan i dag för att rädda en mängd italienska böcker från ”bokbålen”. Wow, vilka böcker de hade tänkt slänga bort. Det är inte klokt!
Nix, jag tänker nog inte på vem som översatt boken jag läser. Fast om det skulle vara styltigt och svårläst skulle jag kanske göra det. Ett hantverk som kräver fingertoppskänsla kan jag tänka mig, lycka till!
Freja recently posted..En öppen vintertrio
Tack!
Ja, det är mer krävande än man tror att översätta texter, men det är extemt roligt och lärorikt.
Twitter: polarull
says
Nämmen!
Maken har jobbat på skolan i Slagnäs!
Tänk om ni känner igen varandra?
Tänk vad man kan hitta i bloggosfären 😀
Jag hör gärna av mig om vi far norröver!
Det kanske vi gör, världen är onekligen liten 🙂
Twitter: polarull
says
Tack snälla för detta inlägg!
Jag har precis tagit steget att sätta mig i skolbänken, 42 år gammal, för att förverkliga drömmen om översättaryrket. Efter ett yrkesliv i barnomsorgen och hemma med egna barn.
Men redan nu ruvar jag på 2 författare som inte översatts. Än.
Jag hade ingen aning om hur man gör om man vill göra jobbet och när man bor som jag (en by i Södra Lapplandsfjällen) är det en bit till förlagen.
Tack vare detta inlägg vet jag nu lite mer.
Grattis till ditt första steg på väg mot drömmen!
Jag har också satt mig på skolbänken fast på ett annat vis. Mer om det kommer i ett senare inlägg.
Men nu blir jag nyfiken; var bor du? Av din beskrivning kan vi inte bo särskilt långt ifrån varandra 😉
Twitter: polarull
says
Tack!
Så du pluggar också?
Och bor avsides?
Nu blir jag ju också nyfiken!
Jag bor i Kultsjödalen, var bor du..?
Fjällträdgården recently posted..Ursäkta frånvaron, men jag är ju kär!
Man kan inte direkt säga att jag pluggar, men något åt det hållet.
Jag bor väldigt avsides, i Arjeplog närmare bestämt 🙂
Twitter: polarull
says
Åh Arjeplog! Jag älskar Silvermuséet och det finns ett litet paradis i släkten som vi gärna åker till, i närheten av Slagnäs.
Det är väl inte avsides? Inte min by heller för den delen. Det är nog alla andra som bor ocentralt 😉
Fjällträdgården recently posted..Ursäkta frånvaron, men jag är ju kär!
Ha ha, det har du alldeles rätt i!
Paradis i Slagnäs? Jag visste inte att det fanns ett sådant där 😉
Under fyra års tid jobbade jag extra på hotellet i Slagnäs, men nu har jag dragit ner på takten.
Du får gärna höra av dig nästa gång du är i ”krokarna” så kanske vi kan träffas. Om du vill alltså.