Veckans Filmraket 1
Sideways är en roadmovie, ett amerikanskt drama från 2004 med inslag av komedi – tragikomiskt sådant – som nominerades till fem Oscars (bästa film, bästa regi, bästa manlig biroll, bästa kvinnliga biroll och bästa manus efter förlaga). Filmen är skriven av Jim Taylor (Jurassic Park III, About Schmidt) och Alexander Payne (Jurassic Park III, About Schmidt, The Descendants). Den senare är också regissör för filmen. Producent är Michael London (Illusionisten).
I rollerna ser vi min personliga favorit, den minst sagt underskattade Paul Giamatti som Miles, och Thomas Haden Church (vi sextiotalister minns Thomas från teveserien Vingar, Wings) som den burduse, och till åren komne, vivören Jack.
I de kvinnliga rollerna ser vi bland annat Michael Madsens syster, åttiotals ikonen Virginia Madsen (I full galopp, Dune, Jonathans frestelse) och kanadensiska Sandra Oh (Grey’s Anatomy). Vid Oscarsgalan 2005 knep Sideways en Oscar för bästa manus efter förlaga.
Filmens handling:
Miles och Jack är vänner från college men är varandras raka motsatser i kynne och karaktär. Miles är nyskild och saknar sitt ex medan Jack snart ska gifta sig. Jack har utsett Miles till bestman men är inte allt för upprymd inför sitt stundande bröllop. Innan det är dags att knyta hymens band ska Miles ta med Jack på en liten resa.
Vare sig Miles eller Jack är vidare framstående inom sina yrken. Miles är lärare men har drömmar om att bli författare. Han har skrivit en roman och väntar otåligt på svar från förläggaren. Jack i sin tur är skådespelare men har under den senaste tiden bara fått göra några enstaka inhopp som presentatör i reklamfilmer.
Miles ambition med resan till Kalifornien är att dela med sig av sin passion för goda viner. Men Jack visar sig vara mindre intresserad av pinot noir-druvans förädling. Det enda som intresserar honom är att finna kvinnor som han kan lägra.
Din potentiella sinnesstämning under filmen: Fullständig fröjd, njutning då film är som bäst. Här levereras dialoger i världsklass. Paul är en gudabenådad skådespelare och gör här sitt livs roll som den uppgivne och sorglustige Miles. Att han inte blev nominerad för en Oscar för bästa manliga huvudroll är för mig en gåta.
Betyg: Det avgör du.
Veckans Filmraket 2
Seven Years in Tibet är ett amerikanskt äventyrsdrama från 1997. Filmen är skriven av Becky Johnston och bygger på den österrikiske författaren, geografen och bergsklättraren Heinrich Harrers memoarer från 1953. Under sin levnad blev Heinrich god vän med Dalai Lama. Heinrich avled 2006 vid en ålder av 93.
I rollen som den självupptagne Heinrich Harrer ser vi Brad Pitt. I rollistan finns också David Thewlis (Pojken i randig pyjamas, Dragonheart).
David Thewlis spelar den kloke och förstående Peter Aufschnaiter, en karaktär som tidigt i livet verkar ha blivit upplyst, uppnått nirvana (ett totalt frigörande från samtliga av dödssynderna, lättja, vrede, avund, frosseri, girighet, lust och högmod).
Filmen fick 1998 en Golden Globe för bästa filmmusik (kompositören John Williams). Seven Years in Tibet fick även pris av den Japanska filmakademin för årets utländska film.
Regissör är Jean-Jacques Annaud (bland annat Oscarbelönade Seger under sång).
Producent är Jean-Jacques Annaud, John H Williams och Iain Smith.
Filmens handling:
Det är höst, året är 1939 och andra världskriget har precis brutit ut när den självgode österrikiske geografen Heinrich Harrer lämnar en havande hustru och beger sig i väg till Tibet för att bestiga en bergstopp på Himalaya. Heinrich är som många andra, inte minst i dags datum, vilsen i sina tankegångar och vill söka meningen med livet.
Din potentiella sinnesstämning under filmen: Naturligtvis beror din kommande sinnesstämning under filmen på hur långt du själv kommit på din resa. Hur ser din självbild ut? Är du en fin människa? Eller är du i villfarelsen att du är en?
Med en någorlunda uppnådd självinsikt så kommer denna film att göra dig gott. Du blir glad och kommer med jämna mellanrum att få ett litet halleluja-moment. Eller så ser du inte skogen för alla träden. Du tycker att Heinrich Harrer är avskyvärd och kan inte alls förstå hur en person kan ha blivit så vedervärdig. Detta trots att du kanske själv besitter dessa egenskaper men i en dold och mer utvecklad form.
David Thewlis gör en fantastisk rollprestation som den insiktsfulle Peter Aufschnaiter och överglänser med råge Hollywoods stora stjärna Brad Pitt. Detta är en film att titta på för alla självgoda författare och andra konstutövare.
Betyg: Det avgör du.
Veckans Filmraket 3
Crazy Summer, även med titeln Nico & Dani, är ett spanskt drama från 2000. Filmen är skriven av Tomas Aragay som själv spelar en av rollerna.
I huvudrollerna ser vi Fernando Ramallo (SexyKiller) som den besinningsfulle Dani och Jordi Vilches (The Picasso Gang, Sex Crazy) som den uppspelte Nico. De kvinnliga rollerna, unga sådana, görs av Marieta Orozco (Sex, Party and Lies). Hon gestaltar Elena. Rollen som Berta spelas av Esther Nubiola (Little Ashes).
Regissör är Cesc Gay (In the City, Fiction) och producenter är Marta Esteban och Gerardo Herrero.
Filmens handling:
Det är ledighet, sommar och de är unga och räds inga nya äventyr. Kompisarna, Dani och Nico, ska vara i Danis föräldrars sommarhus och de ser framemot sin sexuella debut. En debut som ska ske denna sommar och under tiden de befinner sig i sommarhuset.
Nico ser de långa slappa lediga dagarna som ett ofarligt sexuellt experiment medan Dani har förstuckna tankar.
Det växer till en klyfta mellan de unga killarna och denna tilltar ju längre in i filmen vi kommer. Danis irritation blir allt mer tydlig när hans vän visar intresse för en av ortens tjejer.
Din potentiella sinnesstämning under filmen: Spanska filmer är oftast oförutsägbara (till skillnad från amerikanska produktioner) så en trivsam koncentrerad känsla infinner sig ganska omedelbart.
Visst har Tomas Aragays manus en del schabloner men det finns en nerv i filmen som får en att fortsätta titta med spänning.
Cesc Gay har med små medel (375 000 dollar) fått till ett litet mästerverk. Skådespelarprestationerna, inte minst Marieta Orozco som Elena och Esther Nubiola som den enigmatiska Berta, är magnifika.
En glad och fantasieggande film (inte minst för de yngre som kan vara osäker på sin sexualitet) att titta på till helgen.
Betyg: Det avgör du.
Speak Your Mind