Nu har den nya Da Vinci koden kommit: Strindbergs stjärna av Jan Wallentin som jag skrev om häromdagen. Det lät otroligt ”hypat” med en bok som såldes till ett flertal länder innan den ens hade kommit ut på den svenska marknaden.
Nu har den gjort det och kritiken är minst sagt ljummen. dn skriver att ”man [kan] trösta sig med att samtliga översättningar av denna mysterieroman kommer att bli bättre än originalet”, där det framför allt är språket och bristen på korrekturläsning som avses. Expressen sågar boken på det handlingsmässiga planet: ”strindbergs stjärna börjar som en kriminalroman, övergår i ett slags historisk science fiction och slutar i ren fantasy. Det innebär att min ursprungliga nyfikenhet efterhand svalnar och är helt iskall när gåtan får sin slutliga lösning i ett underjordiskt hål i den arktiska isen.”
Hur i all världen kan en sådan uppenbar medioker historia göra sådan succé innan den ens har kommit ut?
Jag antar att enda sättet att ta reda på det är att själv läsa den, men efter dessa två recensioner vet jag inte om jag är så sugen längre.
br>
Speak Your Mind