Recension: Borta för alltid av Harlan Coben

Författare:
Originalets titel: Gone For Good
Utgivningsår: 2002
Förlag: Forum
Översättare: Lennart Olofsson
Antal sidor: 366

Rating: ★½☆☆☆

Sammanfattning

Då Ken Klein anklagas för att ha mördat sin lillebror Wills ungdomskärlek lyckas han fly och familjen tror att de har förlorat honom för alltid. Efter elva år får Will bevis för att han fortfarande lever och hoppet att återse sin bror tänds på nytt. Då kommer nästa bakslag: hans flickvän Sheila försvinner spårlöst och mystiken kring hennes försvinnande tätnar när FBI knackar på Wills dörr och meddelar att hon är misstänkt för dubbelmord.
Will förstår ingenting men han beslutar sig för att han ska ta upp jakten på såväl sanningen som den okände mördaren. En jakt som får honom att inse att ingen och ingenting är vad det verkar vara.

Mina tankar

Det här hade kunnat bli riktigt bra. Intrigen är i det närmaste briljant med många svindlande vändningar och intressanta karaktärer. Men ändå är det en tröttsam historia och vid fler än ett tillfälle kommer jag på mig med att gäspa och drömma mig bort i helt andra värlar där Borta för alltid inte får plats. Anledningen är enkel: språket är direkt dåligt och för första gången har jag stött på en bok, skriven i jag-form, som inte håller måttet. Eller rättare sagt så är det för det mesta Will som berättar vad som händer och har hänt, men allt som oftast växlar perspektivet och en allvetande (eller någon annan) berättare träder in i Wills ställe och berättar vad som händer när han själv inte är närvarande.

Dessutom berättar Coben på tok för mycket i stället för att visa vad han menar. Upplägget påminner lite grand om Dödens ansikte av Cody McFadyen så till vida att båda författarna finner det lämpligt att förklara allt i detalj om utifall att läsaren inte är intelligent nog att lista ut vissa saker själv.

Nej, helt klart ett bottennapp!

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge