Recension: De vackra döda av Belinda Bauer

Baksidestext: Eve Singer är beroende av döden. Hennes karriär som kriminalreporter på TV är på väg att dala, och hon är beredd att ta till nästan vilka medel som helst för att tillfredsställa sin blodtörstiga publik.

Mördaren är också beroende av döden. Inte nog med att han fortsätter att döda. Han tillkännager dessutom sina makabra framträdanden i förväg, i syfte att visa upp döendets skönhet för världen.

När han kontaktar Eve tar hon tacksamt emot erbjudandet om att få vara först med varje nytt och blodigt spektakel. Tills hon inser att mördaren har två besattheter – och att hon är den andra…

Mina tankar:

De vackra döda hade alla chanser att bli något riktigt bra, inte minst med tanke på den actionfyllda om än smått oförståeliga inledningen, men tyvärr måste jag (åter) tillstå att den spänning och förväntan på vad som komma skulle snart byttes ut mot frågor som ”vad är det här” och ”vad håller mördaren egentligen på med och varför”.

En del av mina frågor besvarades visserligen men i ärlighetens namn blev inte allt glasklart för det. Eller så var det helt enkelt så att jag missade poängen med allt på grund av tristess och ett alltmer tilltagande bristande intresse.

Det enda som berör mig är Bauers skildring av Eves svårt alzeimerssjuke far och förhållandet dem emellan, men det är inte tillnärmelsevis nog för att kunna ge den här boken ett godkänt betyg.

Dessutom dryper den här boken av bristande trovärdighet och stereotyper: Eve Singer är kriminalreporter men tål inte att se blod, (i det här sammanhanget är den största behållningen hennes utläggning om vilken av hennes (toastols)vänner som hon räknade som den bästa). Vidare vet Eve vad som pågår runt omkring henne men ändå så är hon så dum att hon ber en total främling om en tjänst som skulle få vem som helst att baxna. Snacka om att be om trubbel, och när hon väl inser vad hon har gjort är det naturligtvis för sent.

Eve är en kvinna mitt i livet och sin karriär som samtidigt har det besvärligt på hemmaplan, och mördaren har ett knackigt och kanske även orättvist förflutet. Detta är något som vi har sett tusen gånger förut och om en författare vill ta den vägen krävs det något alldeles extra för att sticka ut lite extra. Och dit har Bauer inte nått sedan hennes debut Mörk jord som jag älskade.

Slutligen hör jag inte Belindas röst när jag läser den här boken. ”Min” Belinda skulle inte skriva saker som ”(…) Det förvandlade Eves hjärna till bly, men munnen tänkte vidare” (s. 26) och hon skulle sannerligen inte skriva om så platta och ointressanta karaktärer som hon gör här.

De vackra döda är ett från Modernista i översättning av

Comments

  1. Nils Larsson says:

    Hej Annika!

    Jag fick just reda på att Belinda Bauers ”Snap” som kommer på svenska i maj, översatt av mig under titeln ”När repet brister” har fått National Book Award för Årets bästa deckare, i konkurrens med bl. a. Ian Rankin.

    Hälsningar
    Nils Larsson

  2. Nils Larsson says:

    Hej Annika!

    Det var länge sedan sist. Jag håller på att översätta Belinda Bauers ”Snap”, den kommer antagligen ut i vår eller försommar. Jag har läst alla Bauers andra böcker utom ”De vackra döda”, min fru håller på att läsa den nu, hon säger att den innehåller en del konstiga översättningsgrejer, som att folk säger ”Natt” i stället för godnatt och jag har sett på blogginlägg om andra Bauer-böcker som Leif Janzon översatt, att folk här och där varit missnöjda med hans ordval och andra underligheter. Men den här boken är bra och spännande, nästan som en barn- eller ungdomsbok bitvis. Den var t.o.m. nominerad till Booker-priset i England, inte ofta en deckare blir det, det tyder på att boken har litterära kvaliteter.

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge