Baksidestext: Vad är du villig att göra för att dölja vad du gjort? I början av maj tinar en naken död man fram i skogarna utanför Gällivare. Några dagar senare följer en människokropp med vårfloden och fastnar i gallret till kraftverkets vattenintag. Det mesta talar för att det rör sig om ett självmord och en olyckshändelse. När två bilar kort därefter krockar och exploderar inser polisen i Gällivare att de har haft lite bråttom – det verkar finnas ett samband med de två kropparna. Handlar det egentligen om en stoppad terrorattack?
Amanda Wreede jobbar på narkotikaroteln i Stockholm, men efter en anmälan om misshandel flyttas hon till Gällivare under tiden utredningen mot henne pågår. Tillsammans med utredningsgruppen på Gällivarepolisen upptäcker hon snart att händelserna har militära kopplingar. Någon tycks dessutom vara beredd att göra vad som helst för att tysta Amanda och hennes kollegor. Vad är det egentligen som döljs i de norrländska skogarna?
Mina tankar:
Igenkänningsfaktorn i Den som göms i snö av Jerk Schuitema är som sig bör hög eftersom både Gällivare och Arjeplog ligger i Lappland. Vad som är fascinerande är att han i ett nafs förflyttade mig tillbaka till min uppväxt och/eller berättade om saker som är vardagsmat för en sådan som mig, men som likväl drar fram känslor av både godo och ondo.
Prologen är en kort, kort inledning som genast för tankarna till det mest irriterande ljudet man kan höra på sommaren, nämligen surrandet av myggor. Oj, vad jag är tacksam att vintern är flera månader längre här än vad sommaren är. Däremot blir jag alldeles varm i kroppen när midnattssolen nämns, även om jag ibland hatar att solen ALDRIG går ner under sommaren eftersom den lyser rakt in i min lägenhet i stort sett hela dygnet. I-landsproblem de luxe, jag vet!
Här nämns även renar i en renhage (eller rengäla som vi säger där jag bor) och deras vandring västerut under vintern. Jag tycker på allvar att renar är bland de dummaste djuren som finns, men eftersom jag är 1/4 lapp har jag spenderat åtskilliga timmar tillsammans med dem, lappar (samer), barn, etc. i rengälor och många av dessa ögonblick ser jag tillbaka på med glädje.
Två andra ”fenomen” som Jerk nämner är ”skare” och ”vårvinter”. Det sistnämnda är den femte årstiden som jag gillar allra mest! Det är något visst när man kan bädda ner sig på ett renskinn i T-shirt med massor av snö runt omkring, en lägereld som suger blicken till sig och en sol som skiner starkare än aldrig förr.
Nu blev det en lång utläggning från min sida men Jerks miljöbeskrivningar är fantastiska!
Den som göms i snö är den första boken i serien Papegojan och ”lämpligt” nog har Amanda Wreede en arapapegoja och jag är grön av avund. Jag har alltid önskat mig en sådan men priset för en har aldrig passat ihop med min plånbok. Därav får jag nöja mig med två undulater men det är inte så illa det heller.
Enligt vad som framgår i baksidestexten är det många trådar att hålla reda på och jag tycker att Jerk har lyckats väva samman dem på ett mycket bra sätt.
Andra röster om Den som göms i snö finns här.
Den som göms i snö är ett recensionsexemplar från Hoi förlag.
Speak Your Mind